Kristendomen var i begynnelsen tämligen inkluderande, där skillnader i livsvillkor mellan fattig och rik, liksom man och kvinna kunde ha suddats ut, om det inte vore för det redan befintliga och starka patriarkatet. Hursomhelst var det säkerligen en starkt bidragande orsak till kristendomens snabba expansion att människor som tidigare varit utstötta välkomnades in i ett sammanhang och gavs ett fullvärdigt medlemskap däri. Eftersom vi än idag brottas med jämställdhetsfrågor, inte minst inom kyrkan där en del fortfarande (helt öppet!) är kvinnoprästmotståndare, är det tydligt att det fullvärdiga medlemskapet kom med en rad undantag som varit svåra att utradera.
När verkligheten hann ikapp de tidiga kyrkofäderna gällde det att anpassa sig. Ett viktigt drag för att accepteras i den grekiskromerska kulturen och dess världsligt inriktade ledare var anpassningen till patriarkatet. I ursprungliga bibeltexter och berättelser omnämns kvinnor i viktiga och ledande positioner, men ändå förblir kvinnan generellt underordnad mannen i samhällslivet de följande 2000 åren.
Kyrkofäderna hade inga större problem att motivera kvinnans underordning, i synnerhet med en ansats i Eva som den första syndaren. Sedan urminnes tider fanns också den dualistiska synen på världen, där fokus lades på motsatspar som; det goda och det onda, det andliga och det världsliga, det manliga och det kvinnliga, det sinnliga och det köttsliga, och så vidare. Kvinnan kopplades långt innan kristendomen, inte minst av de grekiska filosoferna men även tidigare, till de negativa polerna. Kvinnan stod för det okontrollerade kroppsliga och köttsliga, och i kristendomens regi kopplades detta till samröre med djävulen.
Inom den tidiga kyrkan fanns inga karriärsmöjligheter öppna för de fullvärdiga medlemmarna kvinnor, även om undantag som bekräftar regeln finns. Den patriarkala samhällsordningen som kyrkan ärvde såg också till att de män (för de var ju män) som arbetade med skriften ändrade kön på en del karaktärer. Det enda kvinnor egentligen kunde göra för att påverka sina förutsättningar var att undanhålla all sin kvinnlighet, leva i celibat, med en ständigt täckt kropp och be. Att gå med i ett nunnekloster kunde innebära en viss självständighet.
Klosterväsendet kulminerade under medeltiden och nunneklostrens ledare, abbedissorna, kunde under en tid bli respektabla figurer inom kyrkans hierarki. På senmedeltiden försvann emellertid abbedissorna i stor utsträckning och nunneklostren administrerades istället av manliga biskopar i närheten.
Det mest iögonenfallande under medeltiden är emellertid hur idén om häxeri växer sig stark med kyrkans lärde i förarsätet. Det fanns givetvis många legender att utgå ifrån, men de slutsatser som dras och de domar som faller bygger knappast på empirisk forskning och sakliga brottsutredningar. Häxeriet som idé framstår som en ren skrivbordsprodukt, en social konstruktion vid sidan av könen, som tynger kvinnans axlar ytterligare. Bland dem som drabbas är nämligen en övervägande majoritet kvinnor. Sannolikt har detta att göra med att kvinnan i den roll hon tilldelats ofta har sysselsatt sig med människonära aktiviteter, som före vetenskaperna var inlindade i en hel del mystik.
Redan på förhand ansågs kvinnan vara ett lättare byte för djävulen, då hon sågs som svagsinnad, lättförledd, moraliskt svag och hämndlysten. Det var också kvinnorna som förde vidare byatraditioner vad gäller läkekonst, abort och födelsekontroll, liksom att de ofta var närvarande vid födslar och förberedde döda kroppar inför begravningar. Det låg nära till hands att beskylla dessa för häxeri. Kvinnor med så breda kunskaper var oftast äldre och fyllda med livserfarenhet, varför bilden på häxan som en gammal, rynkig gumma etablerade sig redan här och har överlevt till våra dagar (nå, iallafall tills TV-serierna om tonårshäxan Sabrina och Förhäxad).
Inom den katolska kyrkan kom kvinnan ända in vår samtid att kopplas till häxeriet, men framförallt fortsatte kyskhet att vara en dygd.
Där reformation slog ner förändrades vissa av förutsättningarna. Luther avskaffade äktenskapet som ett sakrament, vilket gjorde att det i viss mening blev återkalleligt och skilsmässa blev en möjlighet (även om det kunde förenas med stor social skam). Luther tolkade också Adam och Eva som att de skapades för att föröka sig, vilket gjorde att sexualiteten inom äktenskapet skulle förenas med glädje och inte med skuld. Familjen fick en allt viktigare position i det nya troslivet och både far och mor skulle vara apostlar och biskopar för sina barn. Hand i hand med den övriga samhällsutvecklingen blev viss utbildning också en reell möjlighet för kvinnorna.
I det stora hela skulle jag beskriva kvinnans ställning i kyrka och samhälle från Jesu tid (i själva verket tidigare än så) till och med reformationens tid (i själva verket senare än så) som ganska rätlinjigt underordnad mannen. Det finns enskilda aktörer som utgör undantag, som verkligen bekräftar regeln, låt oss säga patriarkatet.
Källa: MacHaffie, Barbara J Her Story: Women in Christian Tradition
