Kategorier
Data/IT Personligt

Numero cuatro

Förr i världen, någon gång i våras, hade jag en hobby i att följa denna bloggs position i sökresultaten på Google vid sökning på “Jannes blogg”. En sen julitisdag med regnstänk och utan Midsomer var det dags igen. Nu är jag den fjärde, Janne IV av  konungariket Nördsverige. Förmodligen beror det på att jag haft ett ökat antal inlägg de senaste veckorna, medan de andra reser jorden runt eller på annat sätt sysselsätter sig med det så kallade livet. Därför är det också oklart om jag bör dra till med ett in your face, eller om det snarare är jag som borde få den. Men det viktigaste är trots allt att Eriks blogg, som märkligt nog tidigare låg före mig och hundra andra jannar, nu har rasat till tredje sidan.

Kategorier
Samhälle Spaning

De utvalda

Nu har jag förvisso lyckats ordna boende på Stockholms andrahandsmarknad, som jag här konstaterat vara ekvivalenten till en förtryckarregim. Jag är en av de utvalda, trots att jag är en man och andra generationens invandrare från Finland.

För enkelhetens skull väljer regimen helst halvmogna kvinnor. De kan ju faktiskt ta hand om sig själva och lägenheten, jämfört med alla slashasar till män. Smygrasismen mot Ali, Mohammad och Hassan är säkerligen omfattande. Före dessa skulle regimen förmodligen välja namn som Niklas Lindgren, Anders Eklund, Tony Olsson och Helge Fossmo.

Kategorier
Personligt

Schweinegrippe

Då har jag åkt på någonting. Trött och tjock i skallen med ont i halsen – en helt vanlig förkylning. Eller svininfluensan! Moahahahahahahaa, haha haha, eeh.. heh?

Kategorier
Personligt Samhälle Spaning

Somliga går i trasiga skor

Jag köpte nya skor av skinn och plast för vardagsbruk i vintras. (Och nämnde t o m det här i bloggen: http://grymt.org/blogg/?p=25 ) Tyvärr var det som vanligt, att pris prioriterades före kvalitet. Därför hamnade jag hos Skokanonen. Det förra paret skor jag köpte där höll ändå ganska länge, ett par års sällanbruk och ett års vardagsbruk. Men idag fick jag kassera det i vintras inköpta paret. Enorma sprickor i båda sulornas  främre del där sulan böjs vid gång, så att väta läckt in. Och igår när jag var på väg hem från äventyr så känner jag hur skinndelen börjar lossa från sulan bakom hälen.

Dessa skor är ett fint bevis på den slit- och slänginställning som gärna råder i den så kallade västvärlden. Om jag hade köpt kvalitetsskor från början hade jag förmodligen fortfarande gått i dem, och vår jord hade besparats ett par transporter och resursslöseri. Å andra sidan kan en behövande med svåra livsvillkor och en för mänskligheten genant skev inkomst ha fått möjligheten att sy ett par skor till. Den som äger fabriken och den som transporterar skon och den som säljer skon förlorar inget på att dessa är lågprisskor, det är självklart arbetaren. Och alla låginkomsttagare som köper dem.

Nu måste jag alltså köpa nya skor och gå in dem. Vilken plåga! Stackars, stackars, stackars, stackars lilla jag.

Kategorier
Personligt Samhälle

Länge leve diktatorn!

Men å andra sidan kan det vara hur festligt som helst med diktaturer, om man kommer väl överens med diktatorn och de godtyckliga besluten kommer till ens egen fördel. Även om jag saknar reell makt, har jag fått smak på maktens sötma, känner mig privilegierad och kan falla för att stödja denna regim.

Det är mycket möjligt att boendefrågan härmed är löst.

Kategorier
Personligt Spaning

Ofri och förtryckt

Att vara spekulant på andrahandsmarknaden för lägenheter i Stockholm ger en perspektiv. Inbillar mig att det är ungefär som att leva i en diktatur där godtyckliga beslut är vardag. Den som har en lägenhet har fullständig makt att välja hyresgäst och tack vare att efterfrågan är aldrig sinande, skenar priserna. Den som har en lägenhet kan både äta av kakan och därefter ha den kvar. De kan låta desperata människor betala överpriser som faktiskt motsvarar ägarens amorteringar och räntor.

Trots att jag är ofri och förtryckt har jag fått den hedersamma äran att se två objekt ikväll. Har jag förmågan att vinna deras förtroende genom medhårsstrykningar och rövslickeri, eller får jag fortsätta leva i ovisshetens iskalla polarvindar?

Kategorier
Kultur

P1 vs. P3

Det är en ständig kamp om mitt intresse. Ska jag se ännu ett avsnitt av den lättsamma komedin som leder till ett och annat leende, eller ska jag ta mig igenom den där dokumentären som verkar så intressant? Komedin kräver inget engagemang, i dokumentären måste man ha huvudet mer på skaft, men den ger också en belöning, man blir en erfarenhet rikare.

Ungefär på samma sätt har det blivit med radion. Jag har under många år lyssnat på P3 om dagarna. Egentligen sedan gymnasiet, då Pontus Enhörning hade ett humor-, låtönsknings- och hälsningsprogram Önska. Pontus är som den roliga farbrorn som man inte träffat på för länge. Nu på senare tid har Christer varit ett vanligt förekommande trivselprogram på dagtid. Men även P3:s mer populariserade aktualitetsprogram och rena humorprogram är generellt mycket bra.

Samtidigt går det nästan bara intressanta program i P1. Mycket samhällsvetenskaplig porr. Men man har förstås inte riktigt lika roligt, även om det självklart är långt ifrån humorbefriat.

Min bedömning är att P1-lyssnandet är vetenskapligt och reflexivt utvecklande. Men måhända är det mer avkopplande med P3 och dessutom håller man sig ajour kring ungdomars förehavanden, he he. P3 är en maktfaktor inom musik och den musik som P3:s musikredaktörer satsar på når oftast relativt bred framgång, men släpper fram också smalare band. Många ungdomar ratar nog P3 för att pratas en del, jämfört med rekla kanaler – reklam är bättre än prat. Det har jag också märkt, att när jag hört en del ungdomar hajpa vissa låtar, så har jag redan lyssnat på dem i flera månader på P3.

Nej, frågan kommer inte att avgöras här. Tills vidare får det väl vara som det varit senaste veckorna: P1 hemma, P3 i bilen. (Dessutom är Christer-redaktionens själva Christer pappaledig i ett halvår nu och vikarien Patti Hansén är inte riktigt lika trivsam. Inte heller är fungerar han lika bra med den andra programledaren Morgan, som Christer själv gör.)

Kategorier
Samhälle

Obama har hela världen i sin hand

Det är, trots allt, helt otroligt hur populär den amerikanske presidenten Barack Obama är världen över. Flest kritiker hittar man sannolikt i USA, men förmodligen också i Ryssland, där man säkert i hemligt drömmer om en ny bipolär världsbild, och helst med en lattjo revolverman från amerikanska södern som president i väst.

I Obamas berömda Kairo-tal lyfter han fram arabvärldens betydelse för den moderna världen. Det känns lite populistiskt att stå där och orera kring detta, men får väl ses som en fin gest. Men det vore ännu bättre om Obama implementerade dessa kunskaper och tankar i den amerikanska skolans läroplan.

Hursomhelst har Obama hela världen i sin hand. USA har tilldelats en straffspark, som Obama nu får lägga, efter att George W Bush fallit enkelt i straffområdet. Han kan sätta den säkert, tala varmt om omvärlden, men i praktiken inte göra så mycket. Fokusera på lagom reformer på hemmaplan för att få möjligheten att bli omvald. Han kan också sikta mot krysset, reformera kraftfullt på hemmaplan och gå ganska hårt fram i Mellanöstern. Siktar man mot krysset kan man förstås också missa. Reformerna inrikes riskerar att göra USA till ett Sverige, vårt land som med amerikanska mått är oerhört socialistiskt och då kan ett omval bli svårt. Trampar han å andra sidan på fel tår i Mellanöstern vet man inte vad som kan hända.

Kategorier
Spaning

Norges västkust

“Här inträffade tunnelolyckan Nära Ålesund på Norges västkust.”

Så skriver Aftonbladet om den svåra tunnelolyckan i Norge. Jaha, var det på västkusten!

Kategorier
Sport

Straffsparkar i fotboll

– […] Men när det blir straffar är det som ett lotteri och tyvärr hade vi inte turen idag.¹

Så säger U21-landslagets högerback, Mikael Lustig från Umeå, till VK efter semifinalförlusten mot England på just straffsparkar.

Om man ser på fotboll som en ren lagsport där den kollektiva insatsen ska vara den avgörande har Lustig (m fl) kanske rätt. Vid straffsparkar är det mycket upp till respektive spelares individuella mentala styrka och ork efter 120 spelade minuter. Det är däremot inte längre upp till den kollektiva kapaciteten, utan den individuella i kapaciteten i kollektivet. Å andra sidan kan man säga detsamma om spelet i sig: det kan flyta på hur bra som helst, men ligger anfallaren på minus på självförtroendekontot kan mål och resultat utebli.

Men fotbollen blir överhuvudtaget alltmer individualiserad. Snart kan kärleken till tröjor och klubbmärken vara ett minne blott, när alltfler unga istället väljer att “älska” spelare, oavsett vilken tröja de drar på sig (och detta diskuterades på ett intressant sätt någonstans nyligen, minns dock inte var, kan ha varit Laul Calling på aftonbladet.se). Det viktiga blir inte om Inter vinner ligan, utan om Zlatan gör bra prestationer, vinner skytteligan och erbjuds saftigt kontrakt i en ännu bättre klubb. Spelarna själva tänker alltmer rationellt, klubbmärket spelar mindre roll och istället hoppas man mer på en god utveckling på karriären och bra pensionssparande.

I denna nya fotbollsvärld kan man längre inte påstå att straffar är ett lotteri. Ett avgörande på straffar kan visserligen öka möjligheten till skrällar, typ att ett division 3-lag vinner mot ett allsvenskt, men på internationell toppnivå är det helt rätt och rimligt att utsätta spelarna för denna prövning. Ska de vara individualister, får de sin ultimata prövning här. Ungefär som en enmeters putt på 18:e hålet för att vinna en golfturnering, eller 40-0 i ett avgörande sets sista game. Det ser enkelt ut och är förmodligen också det om man bemästrar de mentala spökena. Precis som Tiger Woods och Roger Federer burit ansvar för missar av sådana lägen, bör fotbollsspelare också få göra det.

Marcus Berg har haft massor av chanser genom hela turnering och varit mycket effektiv. Men på straffläggning missade han. Han pallade inte trycket. Guillermo Molins missade också genom att träffa yttersidan av stolpen. Nu gäller det att ta dessa missar på rätt sätt och fortsätta att utvecklas. För det var inget lotteri. Det var inte slumpen som gjorde att det blev som det blev, det var två misslyckade straffar.

¹ Västerbottens-kuriren, “Mikael Lustig: Bittert att det är slut”, http://www.vk.se/Article.jsp?article=288311 hämtad 2009-06-27