Visst är det något magiskt med fotboll. Nästan alla kan spela. Finns det en boll vill vemsomhelst få lust att peta på den. Är människor i grupp med boll vill de spela tillsammans och försöka få bollen i mål. Spontant och glädjerikt.
Många uppskattar också att de mest talangfulla, skickliga och snabba spelarna mäta sig med varandra. VM i fotboll kan samla folk som få andra angelägenheter. Sådana som jag kan drabbas av ett fotbollslag och bli kvar resten av livet.
Men världsfotbollen på toppnivå är tyvärr en rutten värld, och så stor och stark organism att det är svårt att tro på förändring. Jag är absolut ingen expert och trots ett intresse så har jag inte ens läst Olof Lundhs förmodat välgrundade bok Templet i öknen : så köpte Qatar världens största sport om hur Qatar fick VM senast det begav sig. Det kanske är ett försök att stå kvar vid förhoppningen att fotbollen är fri och en kraft i sig.
Istället förefaller det som att fotbollen är som en toppstyrd diktatur där maktspelet är personligt och precis som i Gudfadern, som av en händelse gick på TV häromkvällen, så kräver Gudfadern kvitton på respekt eller snarare underkastelse av den som förväntar sig något. Under finns de stora ligorna där pengarna är hisnande och kommer ofta från tvivelaktiga givare och intressenter som delvis lägger beslag på symboler och historia. Hur engelsk är den engelska ligan, Premier League, till exempel? Det är färre än en handfull klubbar som har brittiska ägare.
Lägg till marknaden spel och alla miljarder som rullar på mänsklig svaghet eller det mänskliga intresset att dra nytta genom att påverka händelsernas gång och hur det miljonmaskineriet är så vanligt förekommande huvudsponsorer till klubbarna, eller företagskoncernerna om man så vill. Lägg också till agentmarknaden som driver upp priser mot procent och av hur affärerna i slutändan går till vet vi bara hälften.
Fotbollens världsförbund FIFA har i samband med VM praktiserat vaga paragrafer till godo för vissa, t ex att Cristiano Ronaldo slapp avstängning i början av mästerskapet och nu för att befria USA:s stjärna Balogun från avstängning, trots en fruktansvärt ful stämpling på en motståndare som han fick rött kort för. Trump hyllade beslutet i sociala medier. Konstaterade sedan att det var hans förtjänst, han hade ringt några samtal.
Hade Ulf Kristersson haft samma framgång om han velat befria Lucas Bergvall, om det var han som fått rött, från avstängning genom att ringa FIFA? Eller Abdulla Aripov, premiärminister i Uzbekistan? Eller en förbundskapten som överklagade ett till synes felaktigt beslut. Om det nu fanns ett felaktigt beslut, för utvisningen av Balogun var alldeles korrekt och om än den var olycklig så var den i fotbollens värld värd den avstängning som följer av direkta röda kort. Att sedan den orangea våldnaden i Vita Huset anser det rimligt att skryta om det, att det var orättvist att Balogun skulle vara avstängd och att han fixade det, ja, det visar bara hur FIFA-presidenten Infantino introducerat Trump in i den fotbollsvärld som han står för och hur djupt i Trumps bakdel Infantinos tunga faktiskt är. Man hade kunnat se inrättandet av FIFA:s fredspris och att det tilldelades Trump som en genant symbolisk handling som smutsade ner FIFAs och Infantinos namn, men när man ingriper i spelet på det här sättet dör alla drömmar om att fotboll är fotboll, vid sidan av allt annat tjafs.
Kan idealismen och gräsrotsnivån överleva i den här världen? Allsvenskan där man beslutat att klubbarna ska vara majoritetsägda av en ideell förening och dess medlemmar. Kanske skulle vissa klubbar även i Sverige kunna ägas av kapitalet och kunna försöka få utväxling internationellt. Allsvenskan mår ganska bra publikmässigt, men hör det till Sveriges nedgång internationellt att gapet mot resten av Europa växer? Istället för att att en talang får chansen att fortsätta utvecklas i en svensk toppklubb hamnar man i nästan lika bleka ligor med omställningsproblem, bänknötande, men så klart mer pengar i börsen. Eller borde den internationella fotbollen stramas åt? Borde det finnas gränser för pengarnas makt, att de som kan är beredda att betala ungefär vadsomhelst för att få som de vill? Återkommer till det lustiga att i kapitalismens högborg USA har NHL-företagen gått samman och dikterat villkor för lönetak och när det ska tingas nya talanger så får den som klarade sig sämst börja välja. Det betyder inte att hockeyspelarna tjänar för lite, men kanske tar det udden av den galna ekonomin runtomkring, vilket fotbollen säkert skulle må bra av. Men då är NHL å andra sidan en gemensam produkt för de ägande företagen och det saknas konkurrens nedifrån, där kan inte ett lag kämpa på i skuggan i många för att sedan ta sig upp och bli mästare, som Mjällby AIF t ex.
Det enda som kan rädda fotbollen är att det ikväll kommer ett besked från det amerikanska laget att man vill ha avstängningen på Balogun verkställd, för det är så fotbollen fungerar, och låter honom sitta på läktaren. Att någon i teamet eller Balogun själv står upp för fotbollen och mot galenskapen som maktens män förorsakat.
