Kategorier
Samhälle

Government by Twitter

Donald Trump förblev aktiv på Twitter även efter den iögonenfallande smaklösa valkampanjen. Man borde kanske inte vara förvånad.

Se där, han går in för att bli republikanernas kandidat. Hoppsan, han blev republikanernas kandidat, det blir en lätt match för demokraterna! Den här smutsiga retoriken går aldrig hem hos fler än högst en femtedel (varav de flesta inte särskilt utbildade män)! Nej, jävlar, han vann! Okej, nu städar han till sig. Han kommer att bli en ganska vanlig president och sänka skatterna för att hans och hans kamraters finanser ska må bra. Nej, han fortsätter med samma kaliber av frånhöftenuttalanden som under kampanjen. Som några av hans till synes vettiga väljare ändå uttryckte det i samband med valsegern: That’s just him being the Donald, he’s just a regular guy.

Det har hävdats i medierna (ursprungskällornas tillförlitlighet vet jag ingenting om) att han gärna twittrar i sängen när han vaknar på morgonen och på kvällen i samband med Fox News. Den biten av det hela är ganska häftig. Du har en statschef för ett stort land som ganska spontant gör sina tankar och reflektioner tillgängliga för medborgare och väljare. Att det inte filtreras genom eller rent av skrivs av PR-folk och med ett direkt tilltal, gör det bara ännu häftigare. Dessvärre är Trump ingen trevlig person, utan snarare en mobbare utan någon som helst självdistans. Han låter även fortsättningsvis som att han är i opposition och tycks helt ha missat att han sitter vid makten. Retoriken är dock enkel: de ska fixa och dona, så att det blir great. men de som säger emot är wacky, om det är politiker eller andra potentater, och fake, om det är medier. Presidentens budskap till folket är att inte respektera meningsmotståndare. Argumentera inte i sak, misskreditera personen istället. You hear that, kids?

Vissa har hävdat att politiken i Sverige är snällare idag än på Palmes tid, jag vet egentligen ingenting om det. Men nog har tonläget höjts de senaste 15 åren. Jag minns, dock inte om det var 2010, när Jan Björklund såg så nöjd ut efter att ha uppmanat svenska folket till eftertanke innan man sätter skattesystemet i händerna på Lars Ohly. Det var bristande relevans och realism och Björklund sjönk i mina ögon. 2006 provocerade jag vänsterentusiastiska elever som oroade sig för “systemskifte” med att det knappast gör någon större skillnad om Alliansen vinner. Det blev en del skillnader, inkomstskatterna kom att sänkas rejält. Reinfeldt saluförde arbetslinjen för minskat utanförskap, men vägen till att bli utförsäkrad blev kort. Idag känns det som att skiljelinjerna mellan blocken är så pass luddiga att debatten gärna hamnar i att kasta skit på någon liten skitdetalj eller personen på andra sidan bänken. Istället för att käbbla om makten, borde det samarbetas mer, då en övervägande majoritet av befolkningen och riksdagen är överens om så mycket.  Och som jag förstår det, samarbetar man klart mycket mer i riksdagen än vad partiledarretoriken ger sken av. Där ska det huggas, hånas och käbblas. Löfven gör sig löjlig genom att mena att de borgerliga fört en oansvarig migrationspolitik, som om regeringspartierna inte suttit med i riksdagen under Alliansens tid vid makten. Och många har de varit, anklagelserna mot regeringens brister i åtgärder, som man kan undra varför de inte genomfördes före 2014 när allianspartierna hade makten. Det är den hatnära retoriken som präglar svensk debatt. Svensk politik lär inte vinna förtroende på det, även om trollen gillar det, eftersom det öppnar för den alternativa högern.

Ulf Kristersson efterfrågade en mer städad och mogen debatt. Det hoppas jag också på. Är det PR-folket som läst amerikansk kurslitteratur som egentligen styr? Eller är det så svårt att som svensk partiledare ha en hyfsat nyanserad och nykter inställning, att ha en någotsånär personlig ton? Våra politiker kan inte släppa på garden ens när de gästar underhållningsprogram. Kan man, förutom att vara partiledare, försöka ge sken av att man är en vanlig människa? T ex, bolla sina tankar i sociala medier till morgonkaffet i ordalag som inte rakt av är typiska för politiker. När de politiska skiljelinjerna i stort saknas, kan den personliga tonen vara avgörande. Måtte den inte bli ett eko av Trump.

Kategorier
Samhälle Spaning

Statsministerns kamp

Ibland undrar man om Löfven är rätt man att styra skutan Sverige. Framför allt om han själv vill ha en sådan central och ansvarstyngd roll. Att han ser plågad ut beror inte bara på budgetosäkerheten, utan i värsta fall är han på väg mot Åkessons klubb av de utbrända.

Kategorier
Samhälle

Framgångsfaktorn

Sossarna verkar gå framåt i opinionsmätningarna och Löfven får ganska höga betyg i förtroendemätningar. Jag har sett honom ett par gånger i TV och läst något litet uttalande i någon tidning, men jag kan inte komma ihåg något av vad han sagt. Så enkelt ä’ne.

Kategorier
Personligt Sport

Läckage

Om en vecka och lite till blir det sportlov. Tiden innan präglas av mycket arbete. Ikväll var det tänkt att det engagemang man investerat i olika sporttröjor skulle betala sig i energipåfyllning, men det blev istället ett fruktansvärt läckage med ännu en förlust för Löven (ej Löfven, i ögonvrån läser jag alla artikelrubriker om Löfven som Löven först) mot låtsaslöven från Haparanda och därefter stordäng för Arsenal mot Zlatans Milan.

Kategorier
Samhälle Spaning

Oppo(s)ition

Ut med den impulsive Juholt som ständigt drog från höften.

In med fackpampen Stefan Löfven, som inte ens sitter i riksdagen.

Stormen som Juholt skapade kring sig upphör och ersätts av ett norrländskt sel. Men vilka väljare kan Löfven komma att locka tillbaka? Möjligen någon inrikesmigrant i det rödgröna landet, fast där har de övriga partierna också bytt ledning och kan erbjuda viss fräschör. Gamla sossar som nu tagit plats i blåa laget kommer nog inte tillbaka i första taget, numera är ju t o m Gud moderat. Oavsett Löfvens egenskaper är det uppförsbacke för en sosseledd opposition, men förmår han att samla ett starkare team än Juholt, vilket ju inte är svårt, är det inte omöjligt att någon procent återvänder, och framgång föder framgång.