Kategorier
Personligt

En annan fest

Det var väl våren i åttan eller hösten i nian, under den kalla tiden på året. Någon hade lyckats boka in kvarterets festlokal någonstans på Mariedal, dit knappt byxmyndigt folk och fä vallfärdade. Helt otroligt att man ger sig på det, kvarterslokalen där man bor, med alla grannar omkring – det är klart att det inte kommer att gå obemärkt förbi. Jag minns inte alls vad jag själv tänkte om sådant, det var ju inte mitt kvarter, och jag kan omöjligt veta vad festens värd hade för tankar kring det – hippieföräldrar, kanske. Idag vet man att om 14-15-åringar har fest på gång märks det tydligt och direkt. Jag minns inte särskilt mycket av själva festen – det var nog knappt så att man hann dit, innan det började pratas om att snuten var på ingående. De flesta i vårt gäng gick iväg till det närliggande Bowlingcentrum.

Det var väl ändå fredag, så det var lite folk där och förmodligen var det ganska vanligt att det var lite ungdomsgård därinne på helgaftnarna. Däremot vet jag inte om det särskilt ofta rumlade in en hel stor fest. Vi kom att hamna i omklädningsrummen och satt till slut i bastun. Några rökte och jag minns särskilt hur H & H blossade mun till mun. Jag avslöjade också inför några att jag var lite förtjust i T i en av de andra klasserna, men sedan lurade någon dit T och jag fick inse att jag blandat ihop namnen och att det egentligen var U som jag var förtjust i. Nog gick det någon timme därinne och vad jag minns så rundades allt av först när stället stängde. Det blev förmodligen en trist dag på jobbet för den som skulle städa i omklädningsdelen morgonen därpå.

Kategorier
Personligt

Den beryktade festen

Det var sannolikt under andra gymnasieåret som jag stod värd för veckans, kanske månadens, mest beryktade fest. Åtminstone i vår krets kring Östra.

Tyvärr, eller vad man ska säga, lyckligtvis kanske, blev inte festen mer än ett rykte. Kanske fanns det en dröm om att vara en cool kille i bakgrunden, men cool var det minsta jag var. Jag var en kille som gavs och levde upp till ansvar, för det mesta. Att stå som värd för en relativt stor tillställning gjorde mig oerhört nervös.

Dessvärre har jag förträngt detaljerna kring hur ryktet om festen byggdes upp och hur exakt det blev att den inte blev av. Men jag var under alla omständigheter aktiv i Finska klubben, den enda aktiva under 50 år typ. Klubben hade en stuga vid Nydala där åldersfinnarna bastade på lördagarna och i övrigt hade aktiviteter eller festligheter för sig. Min tanke var att få igång verksamhet genom att anordna en kväll för ungdomar – festen. Några kompisar skulle utgöra kärnan, men visst hade det varit kul om det blev lite drag, så det snackades väl lite på skolan. Jag kan inte minnas om jag aktivt försökte blåsa upp festen, eller om det var andra som bidrog med uppblåsandet. Men jag minns att jag vid någon tidpunkt började känna mig nervös, kanske när någon jag inte pratat med frågade om det var fest på gång och att den personen var en som kunde föra bad news med sig. Skulle det nu bli en sådan rysligt befolkad tillställning som självklart slutade med att polisen kom? Herregud.

Det var väl någon dag innan, säg på tisdagen innan fredagen, så ringde polisen upp mig och frågade vad jag hade på gång. Satan! De hade förstås ringt Klubben också, så senare ringde även ordförande mig och frågade vad jag hade på gång. Med nerverna utanpå kläderna konstaterade jag att inget särskilt var på gång, en ungdomskväll med bastu och samkväm.

Dagarna därpå ägnades väl till att kyla av ryktet och det gick bra. Det var bara jag och några kompisar som bastade och drog någon folköl. Förvisso trevligt, men det fanns en ständig oro för att oväntat folk skulle dyka upp. Eller polisen då, jag var ju blott 17.

När jag nu kom att tänka på det här kom jag också ihåg att jag komponerade en elektronisk trudelutt utifrån detta – Rumours. Självklart har jag kvar den i gömmorna. I det program i vilket vi jobbade med musiken på den tiden var det brukligt att man infogade lite information om verket. Så, trumvirvel, magiskt nog kan jag presentera dåtidens historieskrivning om den beryktade festen:

Rumours
Composed by WolfGang 1997-04-12
I was going to have a minor party the other day.
Suddenly the cops called and said:
-We have heard rumours that there’s gonna be
a hell of a party there. We’ll come there a
couple of times.
Goddamn rumours.
Ruined my party.

Kategorier
Det sociala spelet Spaning

Brittisk taktik

I Storbritannien går man ut på lokal på veckodagar och är bakis på jobbet dagen därpå, för det vore väl synd att slösa lediga dagar till att vara bakis. Mitt bland allt friterat så har de några intressanta poänger.

Kategorier
Personligt

En helg

220 mil i bil och ett rejält galej. Så kan en helg se ut.