Sonen är ledsen för att växellådan i Silverbilen gick sönder och den nu är på väg till skroten. Nog för att det känns lite vemodigt för en själv också, den har varit med i 10 år. Det kanske är mänskligt att förmänskliga ting.
Som när man har haft gäster och de nedersta tallrikarna i skåpet äntligen får komma i tjänst. Nog har man sett sorgen i deras mönster. Är det dessutom en som är en smula sargad, men inte förstörd, är den nog förpassad till positionen i botten. Oönskad och onyttig. De förtjänar några uppmuntrande ord. Ännu bättre är att skapa en rotationsordning. Det nydiskade läggs underst, bakerst. Då behöver man heller inte oroa sig för att de oönskade och onyttiga är ofräscha av damm och mikropartiklar.
