Etikett: finansmarknaden

Kategorier
Kultur Spaning

Vem är bra i finansvärlden?

Tro inte att jag vet något, ty jag är så långt ifrån finansvärlden man kan komma – detta är bara spekulation utifrån dramateater i finansvärldsmiljö, nu senast tyska Bad Banks, som finns på HBO. Men det här är kunskapskraven för spelare i finansvärlden:

E: Du ska vara hel och ren, gärna i god fysisk form, gärna ganska snygg och klä dig som alla andra. Du ska väl ha någon sorts ekonomisk utbildning, ju svårare tillgänglig utbildning desto bättre. Du ska fixa tugget och ha grundläggande förmåga att sälja idéer, särskilt dåliga. Du duger också om du är jurist eller vass programmerare. Du ska sträva efter att vara bäst, för att åstadkomma vinst för företaget varje minut. Du skall inte ifrågasätta dina överordnade.

C: Du ska dessutom ha utvecklat ett nätverk för att snabbt kunna få information och snabbt lösa problem, sälja skit, när situationen kräver det. Du ska ha provat på brottsligt förfarande för att åstadkomma vinst för företaget. Du ska ha fått dina överordnade att lita på dig, fastän de inte borde. Du ska ha grundläggande insikt om att även om ni är ett team eller ett företag, så är ni egentligen bara löst beroende av varandra och var och en strävar efter största möjliga nytta för sig själv.

A: Du ska sitta i styrelsen eller ha tillgång till dess verksamhet. Du ska vara önskad ur livet av åtminstone en handfull personer. Du ska ha miljoner euro på konton i skatteparadis. Du har inte längre någon gräns för vad du kan vidta för åtgärder för att göra vinst eller rädda dig själv. Du är helt skrupelfri: inget samvete, ingen ångest.

Kategorier
Samhälle Spaning

Alla får låna!

Varför kostar en lägenhet 50 000 kronor kvadratmetern? För att alla får låna sådana fantasisummor (jo, i princip de flesta arbetstagare åtminstone) att lägga på boendet. Alla får låna, för då har de ju sitt boende som kostar 50 000 kronor kvadratmetern som säkerhet. Dessa drivkrafter samspelar och får upp priset: gemene mans ränteutgifter ökar, ränteutgifter som förstås blir härliga inkomster till bankerna, som t o m går med på att folk inte amorterar, ja så länge den härliga ränteinkomsten betalas in varje månad.

De enda som möjligen inte får låna monopolpengarna som ger bankernas ägare härliga miljardvinster är de minst förmögna arbetstagarna. En stor del av dessa är så klart utrikesfödda och det passar ju också dagens Sverige alldeles utmärkt att de som har lite över varje månad och är vita bor på ett ställe, medan de som hamnar närmare marginalen och kanske inte alltid är vita bor på ett annat. En del banker specialiserar sig dock på att låna ut även till de som har minst, men som kompensation blir deras räntor ännu högre. Många sköna kronor till finansmarknadens ägare.

När drivkrafterna lirar på detta sätt är det självklart att bubblor uppstår. Priserna blir för höga, folk lånar för mycket och  när bubblan brister och det visar sig att lägenhetens värde i själva verket var 20% lägre i reda pengar, så kanske finansmarknaden sträcker ut en hjälpande hand till kunderna och bidrar med stöd, med tanke på att de tjänat så mycket på kalaset och bidragit till själva bubblans uppkomst? Nejdå, vinsterna är redan utbetalda och bankerna hamnar själva i trubbel förstås och är det inte skattemedel som räddar dem, så fortsätter de ju att låta kunderna betala med relativt höga räntor även om deras egna ränta på lån från Riksbanken är näranog noll.

En amerikansk storbank kraschade för några år sedan, en hel västvärld fick ta konsekvenserna. Kan man tro. Men även i denna finanskrisens tidevarv fanns det vinnare, för riskkapitalisterna ska alltid ha sitt först.

Och ungefär på samma sätt har bubblor byggts på hela länders ekonomier! Kreditinstitut bestämde sig en dag att vad fan, de är ju länder, det är väl ingen risk att låna pengar dit, enligt en trevlig analys av SvD:s Andreas Cervenka. De fattiga länderna har inte direkt amorterat, utan betalat räntor på statsskulden och genererat härlig vinst till kreditinstitut i mer välbeställda länder. Klyftan ökar ytterligare och nu när det krisar på allvar finns där ingen ansvarskänsla bland dem som skott sig på denna ansvarslöshet, utan nu är det återigen dags för skattefinansierad ihoplappning. De som skott sig kan möjligen i viss utsträckning bidra till den gemensamma skattepotten, men en sak kan vi vara säkra på: de lägger miljontals kronor och helhjärtad ansträngning, ofta mer av ideologiska än ekonomiska skäl, på att bidra så lite som möjligt till denna pott.

 

Kategorier
Samhälle Spaning

Reglera

Det är som vanligt –  som när Televerket blev Telia AB och introducerades som en folkaktie och kostade sedan spararna enorma summor, medan de som visste vad de gjorde på finansmarknaden nog gjorde sig en hacka på affären – eller som nu när allas våra pensionspengar ska växa till sig på den lukrativa marknaden, så innebär det i första hand att pensionsförsäkringshandlarna och deras aktieägare är de som mest vinner på det hela, medan kundernas avkastning hålles på en lagom, varför inte folklig, nivå – eller som när det går dåligt för en bank och man låter kunderna betala för kalaset och när det går bra är det bara ägarna får slicka ur skålen.

Anders Borg, moderat finansminister, är väl den enda som med visst tonfall nämnt någon typ av reglering av finansmarknaden som alternativ – må vara att det är en flirt som ska förstärka ovanstående bild: men att gamla sossar och vänsterpartister plötsligt blivit sådana frihandels- och marknadskramare trodde man kanske inte.