Foto: CC BY-ND Some rights reserved by sierragoddess
Filosofen Torbjörn Tännsjö skriver i DN Debatt[1] om varför det kan vara svårt för nordafrikaner eller andra ofria folk att skrida till verket med sina revolutioner. Tännsjö visar på tre huvudsakliga problem med att åstadkomma en folklig kupp:
- Indoktrinering: Tännsjö tror själv inte vidare mycket på denna teori, men enligt den kan regimen indoktrinera folket rill att tro att sakernas tillstånd är det bästa möjliga, även om det inte alltid är jättebra.
- Koordination: De som förtrycker består av ett mindre antal personer, men de är välorganiserade och beväpnade. De förtryckta är väldigt många och det är svårt att samordna insatserna.
- Incitament: Att delta i en revolt är inte självklart för en individ, det är förenat med risker, klart större än att sitta kvar hemma och se på TV. Om revolten tar fart och folkets seger närmar sig, kan man glatt gå med i tåget och fira. Om det istället blir blodbad kan man skatta sig lyckligt som höll sig undan. Det finns alltså inte tillräckliga incitament för den enskilde individen att gå med i proteströrelsen.
Tännsjö menar att egyptierna hittade sin samordning trots att Mubarak stängt av Internet: de började samlas på torget. Den egoistiska utgångspunkten i incitamentsproblemet har slagits ur spel genom att folket känner sig individuellt tillräckligt inlåsta i förtrycket för att göra gemensam kollektiv sak av det hela, samtidigt som förtrycket upplevts som så stabilt att den knappast skulle upphöra av sig självt. Detta har sedan ytterligare förstärkts av att några modiga altruister gått i bräschen.
Egyptierna har skridit till verket, men än är det långt att gå.
Jämför med Kina 1989: demonstranterna hittade ett torg, de kände sig inlåsta i förtrycket och några gick i bräschen (t ex “den okände rebellen” som ställde sig ivägen för stridsvagnarna. Folkets befrielsearmé beordrades att skjuta skarpt och snart var revolutionen över med många civila dödsoffer (241 enligt regeringen, tusentals enligt andra källor[2]). Indoktrinerade eller inte, för enligt kinesisk historieskrivning och kinesiska sökmotorer på internet hände inget särskilt 1989, så är folket med på denna minnesförlust utåt sett iallafall. De som försöker driva opinion i opposition mot kommunistpartiet kan räkna med övervakning, husarrest eller i värsta fall fängelse. Så några altruister som går främst i ledet hjälper alltid inte.
[1] http://www.dn.se/debatt/allt-ar-skort-i-egypten-men-underbart-att-skada
[2] http://en.wikipedia.org/wiki/Tiananmen_Square_protests_of_1989