Taggarkiv: TV-spel

De potentiellt obegripligt dyra skitspelen

1993 köpte jag spelet NHL 94 till Super Nintendo. Det kan ha kostat 399 kronor kanske.

(Här insåg jag att min poäng i rollen som konsument faller lite, för så småningom följde den obegripligt lättillgängliga pirattiden, dvs, jag minns inte riktigt vad jag köpte och vad jag utvärderade för eget bruk(?).)

Jag fick spelet Half-Life i födelsedagspresent av någon, kan det rent av ha varit Höök? Han kanske betalade 299 kronor året efter release.

Man kunde köpa Photoshop med studentlicens för, säg 1999 kr.

Ja, ännu 2011ish köpte jag premiumversionen av något mobilspel för 29 kronor för att slippa reklam.

Klart och betalt.

Sedan kom NHL 95 och du fick fundera om du behövde det också eller om det fick vara. Half-Life 2, Grand Theft Auto: Vice City, Photoshop 5, Office 2003 kom som nya erbjudanden.

Idag är Photoshop ett abonnemang, helt odrägligt dyrt för en som vill använda det sju gånger per år. Då hade jag gärna suttit med ett sju år gammalt Photoshop och redigerat bilder. Det är bara att glömma.

Men värst är en del mobilspel, som uppvisar följande eländiga karaktäristika:

  1. Du kan/måste betala för att kunna uppnå bra resultat
  2. Det är möjligt att betala hur mycket som helst
  3. Spelet är löjligt dåligt

Jag har snöat in mig i ett fotbollmanagerspel. Det spelet är inte värst, då det inte är löjligt dåligt, men det är alltså fullt möjligt att lasta in pengar och köpa sig framgång. Jag vägrar och försöker överleva på de belöningar man får. Ett sätt att få belöning är att testa andra spel, vilket också är orsaken till att jag provat några av de värsta spelen:

Coin Master. Spelidén är att man ska rulla en enarmad bandit och vinna monopolpengar för att bygga upp sin by. Dra i spaken 15 gånger, vinn 100 000, bygg en staty, fortsätt dra, vinn lite och skaffa en panda till din by. Den enda charmen är väl att man kan attackera andra, vilket sker genom att den enarmade banditen landar på tre yxor. Då får man förstöra element i någon annans by och rätt vad det är så är det någon som förstör din. Som vanligt är det inte spelets valuta som används till att spela på den enarmade banditen utan det ska man ha spins till. Rätt vad det är får du ett erbjudande: Special Offer 50 spins och $2M för 59,95 kronor. Skulle inte tro det, va. Men värst är att på de försäljningsrutor som dyker upp erbjuds alltså köp av paket till priser upp till närmare 2000 kronor! Kan det vara någon som har köpt det paketet? Ett barn, måhända. För 2000 kronor får du åtminstone tre premiumspel – titta på spel från några år tillbaka och du får säkert åtta spel. Spel som har en idé och som du efter inköpet äger och kan utvecklas i. Istället för att betala potentiellt svinmycket pengar för att trycka på en knapp och låta slumpen avgöra resten av din framgång. Det är i dessa lägen mina socialistiska horn växer fram och kräver statlig reglering.

Så frågan är om jag i mitt fotbollmanagerspel skulle ha köpt tokens (så heter finvalutan där, ej att förväxla med dollar som också finns), t ex  de 30 tokens som jag fick genom att testa Coin Master, för säg 60 kronor. Kanske hade jag varit lyckligare då.

Topplistan: Bästa spelen till SNES

För att vara en innehavare till Super Nintendo Entertainment System (SNES), Nintendos 16 bitars spelkonsol, har jag nog spelat osedvanligt få spel. Har studerat ett antal topplistor* och det är just så pass att jag har material till en topptiolista. En sentida förälskelse är Donkey Kong Country 2: Diddy’s Kong Quest, som är minst lika snygg, fartfylld och välorkestrerad som sin föregångare, men som erbjuder är lagom mycket mer utmanande.

1. The Legend of Zelda: A Link to the Past
Mäktigt, mysigt och fantastiskt bra. Jag har inte engagerat mig i alla övriga Zelda-spel, allra minst i föregångarna, något mer i Ocarina of Time och Wind Waker, så utan att vara den mest fundamentala fanatikern säger jag ändå att det här är ett av tidernas bästa spel.

2. NHL 94
EA:s NHL-serie är trots GTA-serien och Counter-Strike förmodligen den som fått mig att stirra skärm i flest timmar, förmodligen i fler timmar än man vill veta. Och av alla spel i serien är det förmodligen just NHL 94 som fått flest timmar: det var ett spel vars efterföljare inte utgjorde någon förbättring, vilket gjorde att man spelade det i flera år. Inte förrän 1998-99 någon gång fick jag tag i en version som var lika spelbar, då på PC. (Ett hedersomnämnande måste ändå gå till Elitserien-tillägget till ett av PC-spelen, där Björklöven var med, även om de med all rätt var sämst.) Mitt favoritlag New Jersey Devils hörde till de sämsta i NHL 94 och därför var det lämpliga utmaningar ändå att spela ett slutspel, i conference-finalen gjorde alltid Kevin Stevens och Jagr (PIT) enkla mål, och än värre blev det i Stanley Cup-finalen när Trevor Linden (VAN), Jeremy Roenick (CHI) eller varför inte självaste Gretzky (LA) plötsligt var bättre än alla andra. I begynnelsen hände det också att vi simulerade Elitserien: Dallas var Björklöven och Boston AIK osv.

3. Super Mario World
Ett underhållande plattformsspel som håller än idag och som man har i ryggmärgen. Spelet bygger vidare på succén Super Mario Bros 3.

4. Donkey Kong Country 2: Diddy’s Kong Quest
Bygger vidare på allt det goda i DKC, men lägger till en gnutta utmaning och nyskapande miljöer.

5. Donkey Kong Country
Äntligen kom det ett annat spel än just Mario, som var skönspelat, glatt och trevligt. I jämförelse med den något mer kantiga Mario excellerade DKC i färg och något mer levande grafik. Musiken var också utmärkt.

6. Super Mario Kart
Ett inte alls så snyggt spel, men underhållande i lag. Ett första riktigt steg mot det sociala spelandet, antar jag. Om någon nu tog en stor ledning, har spelet en enastående förmåga att se till att den drabbas av en olycka och plötsligt är det jämnt igen. Men visst satt man ändå och nötte banor för att fila av någon hundradel här och där.

7. Pilotwings
Ett tidigt spel under SNES-eran, välnött hos familjen Holmberg och senare hos Meyer-brödernas farsa, som erbjuder ganska enastående flygkänsla, i synnerhet om man jämför med tidigare 8-bitarsförsök så som Top Gun där jag spenderade mer tid på att lyssna på vinjettmusiken (temat från filmen) än att strida (och gudförbannat så svårt det var att tanka planet med hjälp av ett tankplan).

8. Super Tennis
Har provat spela Super Tennis på sistone, men det är hopplöst gammaldags. Men den får en plats på listan tack vare minnet av hur roligt vi hade det i början av 1990-talet.

9. Tetris Attack
Är man två och kör mot varandra är det roligt! Men egentligen står inte spelet ut på något sätt från liknande varianter. Då tycker jag t ex att temat i Iron Stomach (Flash-spel) är mer nyskapande! http://www.globotix.com/game/42/Iron-Stomach.html

10. F-Zero
I likhet med Mario Kart var svävarracerspelet F-Zero föga snyggt, men ändå väldigt underhållande under mången kväll hos Holmbergs.

Så vilka spel har jag spelat, men som inte är med på topplistan? Super Mario All-Stars förstås, men det är ju gamla spel återutgivna. Super Soccer, det första fotbollsliret till SNES hade bröderna Holmberg. Minns någon sorts leksaksapplikation med Mario-temat där man kunde rita och göra musik: Mario Paint kanske? Har säkert glömt några.

Det mest fantastiska med dessa spel är att de är så komprimerade vad gäller data. Det handlar inte om några många kilobyte som i konsolerna omsätts i stor underhållning.

* Fler topplistor:
http://www.sydlexia.com/top100snes.htm
http://www.retrojunk.com/details_articles/1528/
http://www.retro-sanctuary.com/Top-100-SNES-Games-Page-1.html

Enformig spelsfär

Häromdagen hade jag lite tid att döda i ett köpcentrum och travade då runt i några affärer för att se om det fanns något spännande TV-spel att köpa. Jag har ju bara två spel: NHL 10 och NHL 11, vilket är ganska löjligt.

Varthän ögat än vandrade längs hyllmetrarna såg jag inga andra typer av omslag än olika typer av mer eller mindre omänskliga män eller robotmän i farliga actionposer. Så det blev inget av det.