Kategori: Spaning
Foto: dphuonq CC BY-SA
Fotbollstränaren José Mourinho står för någon slags modern latinomanlighet som bygger på mycket gott självförtroende, ett intelligent men oerhört tydligt hierarkiskt ledarskap och en särdeles stark vinna-till-varje-pris-mentalitet. Som fotbollstränare är han knappast ifrågasatt och även igår, när Mourinhos Real Madrid mötte Bayern München, spelade han ut sin roll fullständigt: studsade runt stiligt behärskat vid sidlinjen, småmuttrade när Real gjorde mål, liksom när Bayern gjorde mål, pekade med hela handen i ständiga lagom yviga gester och när det blivit straffläggning och förlusten var nära stod han på knä i gräset och bad till högre makter eller om det bara var Iker Casillas.
Nu blev det förlust för Real och Mourinho, och då måste det sägas att inte ens den store ledaren lyckades hålla masken. När han vandrade av planen såg han ut som en liten pojke som just berövats sin bästa leksak, något krum i ryggen, vilsen i blicken och inte ens de symboliska övertydliga suckarna talade sitt vanliga språk.
Tänk dig en poplåt som bl a innehåller följande ingredienser i form av ord: Bouillabaisse, dessert, ängslig, dusch, överkurs, körlektion, uppkörning och en osedvanlig mängd babys, vilket jag inte tål.
Lägg till en video där sångaren antar Jesus gestalt.
Vad blir det då?
Olika grader av nordiskt liv
Det biter lite lätt i kinden i storstaden och idag kom täckbyxorna fram. Hemma i Västerbotten är det riktigt kärvt nu, så där att man verkligen drar sig för att gå ut i onödan. Men mormor har det allra kallast i finska lappmarkandes isande polarkyla. Det är nästan så att man vill åka dit och se till att hon har tofflorna på och en filt att ligga under medan tionyheterna dundrar från TV:n.
Bilder: Skärmdumpar från temperatur.nu, www.tfe.umu.se och ilmatieteenlaitos.fi
Bilder på det isolerade Mashco-pirofolket i Amazonas har spridits i den moderna världens medier. Intresseorganisationer och Perus regering arbetar nu för att de ska lämnas i fred. Det kan man sympatisera med, det känns nästan lite smutsigt med de teleobjektivbilder som nu exotiserar stammen och förmodligen riskerar att locka dit fler nyfikna. Mashco-pirofolket har hittills försvarat sig framgångsrikt och faktiskt dödat en del inkräktare.
När européerna från 1500-talet och framåt erövrade olika delar av världen fanns inga idéer om att lämna befintliga kulturer i fred, även om den imperialism som nådde sin topp i slutet av 1800-talet ibland motiverades med att det var den vite mannens börda att civilisera de ociviliserade. I praktiken härskade man med våld och utnyttjade ursprungsfolkens resurser för att maximera europeisk nytta.
Nu skulle man kunna tänka sig att den isolerade stammen skulle kunna vinna något på att få ta del av världens framsteg, t ex inom medicin och läkekonst, och att det så till vida skulle kunna vara rätt att söka kontakt med dem för att gynna deras sak på deras villkor. Eller vill vi hellre behålla dem som ett Truman Show med tidsmaskinskvaliteter för att se hur livet faktiskt ter sig utan modern teknologi?
“Det är verkligen synd om mig”
Man behöver inte vara den minst anpassade i Darwins kamp om arternas överlevnad för att emellanåt drabbas av sjukdom. Däremot blir många av oss självömkande och gnälliga när det inträffar och måste ventilera besvären mot omvärlden genom sociala medier. Själv har jag på denna plats hånat andras gnäll, men också gjort mig skyldig till eget gnäll. Tänk bara att inläggsetiketten “sjuk” är med bland de vanliga i kolumnen till vänster, sorgligt symptom på bloggens innehåll. Som en slags person som står upp, eller åtminstone borde stå upp, för någon form av kunskapsideal har jag nu fått en förebild inom sjukgnällets område: det ska förkläs i historiska referenser, som professor Dick Harrison gör. Det är knappt att man märker att hans gnäll är gnäll, istället ler man sitt torraste akademiska leende och nickar förstående till att det inte blivit så mycket bloggat i veckan.
Så var det här ett förklätt gnälligt inlägg? Nej, så illa ställt är det inte, även om formen inte helt är på topp.
Professor Dick Harrison har varit risig i veckan.
Foto: Arild Vågen (CC BY-SA)
Ut med den impulsive Juholt som ständigt drog från höften.
In med fackpampen Stefan Löfven, som inte ens sitter i riksdagen.
Stormen som Juholt skapade kring sig upphör och ersätts av ett norrländskt sel. Men vilka väljare kan Löfven komma att locka tillbaka? Möjligen någon inrikesmigrant i det rödgröna landet, fast där har de övriga partierna också bytt ledning och kan erbjuda viss fräschör. Gamla sossar som nu tagit plats i blåa laget kommer nog inte tillbaka i första taget, numera är ju t o m Gud moderat. Oavsett Löfvens egenskaper är det uppförsbacke för en sosseledd opposition, men förmår han att samla ett starkare team än Juholt, vilket ju inte är svårt, är det inte omöjligt att någon procent återvänder, och framgång föder framgång.
Tre år idag, hurra
Grattis bloggen, tre år idag.
Lite kärvt känns det att ge den irriterande TV4-koncernen (reklam, titlar på program, nyheter mitt i filmen and what not) uppmärksamhet, men här kommer det i form av en synpunkt: imorgon startar de en helt ny ständig nyhetskanal och de har valt att kalla kanalen för TV4 News, vilket känns så fånigt att det är svårt att förstå. Anna Lindmarker körde en amerikansk version i sin puff, TV4 noos, men det kommer förstås att variera mellan njos, neos och så vidare. Fånigt!
– Kollar du på nyheterna? Det är värsta grejen!
-Vadå? Rapport? TV4?
– TV4 njoos!
– Va?
– NJOS!
– Uhh?