Eurovision Song Contest är det enda levande integrationsprojektet i Europa. Länge leve ESC!
(När man nyligen botaniserat i 1900-talets väpnade storkonflikter är det trots allt glädjande att skåda gemenskapen.)
(Läs mer om ESC 2009)
Kategorier
Kategori: Samhälle
Kategorier
Aldrig nöjd
Har läst lite generellt om andra världskriget inför morgondagens arbete. Hitler är ju galen på ett delvis spännande sätt, lite som en bondskurk, eller – det är väl bondskurkarna som är lite som Hitler. Till sin personliga nackdel uppvisade han ju en omåttlig megalomani. Det är ju rätt meningslöst och samtidigt ändå spännande att fila på kontrafaktisk historia, men vad hade hänt om Hitler nöjt sig Belgien, Nederländerna och Frankrike som man enkelt besegrade tidigt i kriget? Sedan tidigare hade han ju annekterat både Tjeckoslovakien och Österrike, samt delar av Polen. Om Hitler hade avstått från att gå till anfall mot Storbritannien och sedermera också Sovjetunionen, och istället låtit situationen mogna – vem vet vad som hade hänt då? Sannolikt hade Storbritannien agerat på sikt, men med lite diplomati hade Hitler kunnat få ryssarna på sin sida. Och vad hade hänt då? Kanske hade det som sedan blev det kalla kriget avgjorts militärt “för länge sedan”!
Som tur är, om man nu får säga så efter alla miljoner döda, så fanns det ingen måttlighet i Hitlers planer.
Kategorier
Jag inför EU-valet
Om man ska tro den “electoral compass” som Aftonbladet länkar till:
http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/euvalet/2009/electoralcompass2009.html
Moderaterna är partiet närmast mig. Helt obegripligt sett till vad jag svarade på undersökninges frågor. Sannolikt beror det på att jag inte har något emot EU-projektet i stort.
Läste i skvallertidningen Aftonbladet om en man som levt på trav i hela sitt vuxna liv. Inte på att köra häst, träna häst eller sälja korv på travbanan – utan på att tippa, eller “spela på travet”.
Jag spelar själv inte på hästar, men är ganska frekvent stryktips- och sportoddsspelare, dock med moderata insatser. Dock har det gått så dåligt på stryktipset på senare tid att jag nästan övergett det. Bidragande är också att jag inte alltid haft tid att titta på fotbollen på den klassiska tiden, 16:00 på lördagar.
Jag började hursomhelst beräkna hur man skulle kunna överleva på spelandet. Här har jag ett par fantasiexempel:
Exempel 1 – Ackumulation 21-i-rad
Du satsar 500 kronor. Under en månad hittar du 20 stensäkra spelobjekt till ett odds på minst 1,20. Varje gång du vinner satsar du allt på nästa spel. Dvs, efter första spelet har du 1,20 x 500 = 600 och satsar dessa på ett nytt spel och efter den vinsten har du 1,20 x 600 = 720 osv. Antaget att du hittar hittar av 21 vinster i följd har du drygt 23 000 kronor, vilket skattat och klart är en mycket bra inkomst. (Skulle man efter samma princip pricka av vinster på 30 objekt i följd har man ca 120 000 kronor).
För den oinsatte kan tilläggas att 1,20 är ett lågt odds, och indikerar ofta en klar favorit i en match. När Leksand möter Björklöven hemma i grundserien, är det troligt att Leksand vinner. Ett tips på Leksand ger ett lågt odds, t ex 1,20 gånger pengarna tillbaka, medan ett tips på Björklöven ger ett högre odds, t ex 2,80 gånger insatsen tillbaka.
Problem:
Om jag fick tippa 30 lågoddsare under en månad skulle jag säkerligen få rätt på åtminstone 20. Men även om oddsen är låga, sker det ständigt skrällar (det ligger ju i skrällens natur). Att faktiskt få 21 rätt i följd är väldigt svårt.
Ångesten. Efter tio raka vinster är man uppe i drygt 3000 kronor. Redan då börjar det nog göra ont att följa utvecklingen i det spelobjekt man satsat på. Om vi nu tänker oss att 23 000 kronor är målet, blir det än värre vid den 17:e insatsen, då den ligger 11 093 kronor.
Jag skulle vilja testa detta med lägre insats. Börjar jag på fem kronor så kan jag efter 21 rätt ligga på 230 kronor, eller efter 30 rätt: på 1200 kronor. Men tänk om det går hem! Vilken märklig situation isåfall: lättnad över att inte ha utsatt sig för det, men någonstans lär man gräma sig över att man inte har 23 000 istället. Troligare är, trots allt, att det misslyckas och då känns inte förlusten alls.
Exempel 2: Högfrekvensspel – 5/6-metoden
Ponera återigen att oddset ska vara minst 1,20. Du lägger 100 kronor per spel och vid vinst har du plussat 20 kronor. Det innebär att du vid fem vinster har täckt för en förlust. Dvs, om du har 5 av 6 rätt går du +-0. Ponera vidare att du spelar på 24 objekt så kan ursprungshundralappen bli 580 kronor om du har alla rätt. Du har då fyra (inte betryggande många) matcher till godo för att trots allt ha den ursprunliga insatsen kvar. Det här systemet förutsätter att insatsen ska jobba om och om igen, och förlorar man något av de fem första spelen måste man låna pengar till systemet, eller så att säga, börja om.
Om man tror att man kan fixa 20 av 24 matcher (= 10/12 = 5/6) är det en lite säkrare metod än den ovanstående, men det tar längre tid att göra vinst. För att skapa en vinst på 15 000 kronor måste man ha en insats på 1250 kronor och träffa rätt på 60 objekt under en månad. Vinner man 5/6, dvs 50 av 60 spel, går man istället jämnt ut. I genomsnitt två säkra spel per dag i en hel månad låter förstås tufft.
Exempel 3: Trippelmetoden
Man kan ju i ett och samma spel spela på flera matcher. Ponera att vi väljer tre matcher med ett odds på 1,20. Oddset för trippelspelet blir isåfall 1,73. Man måste ha alla tre rätt för att vinna spelet. Trippelmetoden går att tillämpa på både exempel 1 och exempel 2.
För 21-i-rad metoden gäller precis samma förutsättningar. Men upplägget är annorlunda: 3 matcher x 7 spel = totalt 21 matcher. Alla rätt ger 23 000 kronor. Ett enda fel ger ingenting.
För högfrekvensspel blir vinster något högre om vi tänker oss att man ska tippa 60 matcher rätt, dvs 20 spel med tre matcher vardera. Den eventuella vinsten blir då 18250. Nackdelen är att man då bara får ha fel i tre av dessa 20 spel. Det vill säga, det räcker med att man har fyra fel – i fyra olika spel, för att man ska gå minus.
Exempel 4: Behärskad analys
Låt oss återigen sikta in oss på odds kring 1,20. Det innebär ju trots allt 20% ränta på pengarna, vilket ju är bättre än banken – om man får rätt alltså. Men det är ju skillnad på olika 1,20-objekt. Manchester United kan ge 1,20 hemma mot Fulham, men om Fulham har en god trend och Uniteds primadonnor, t ex Cristiano Ronaldo, verkar slitna, kan man tänka sig att den matchen inte alls är så jättesäker, men ändå trolig. Då kan man satsa 100 kronor. Vet man också att Arsenal till slut kommit igång och möter ett Hull med inget annat än äran att spela för, kan man ta tro på en målfest för Arsjavin och company, och därmed satsa 500 kronor.
I samtliga exempel här bör man förstås försöka ha en inblick i det man spelar, men det är kanske särskilt viktigt här (och på de sista spelen i första exemplet!).
I detta exempel avtar systematiken något, vilket kan göra att man börjar tokspela.
Slutsats
För att leva på spel, så att man får en inkomst som räcker till levernet och för nya insatser, måste man nog först ha en miljonvinst först, för att kunna satsa tillräckligt stora summor. Och då förhoppningsvis ha is i magen. Det är ju lätt att man snabbt försöker reparera förluster genom att satsa ännu högre. Det finns ju en klassisk spelidé inom rouletten som bygger på revanschism. Förutom att man kan spela på olika siffror kan man också spela på rött eller svart till två gånger pengarna. Idén är att satsa, t ex 10 kronor på svart. Vid förlust satsar man istället dubbla insatsen, 20 kr, på svart. Förlorar man igen, dubblar man insatsen igen, tills “oddset klickar” in. När det än sker har man täckt upp förlusten. Men saken är den att sannolikheten att få svart är lika stor vid varje gång. Snart har man dubblat upp insatsen tills man inte har några pengar kvar.
Men dessa teorier är så pass intressanta att jag förmodligen kommer att sätta igång låginsatstester utifrån några av de ovanstående exemplen. Men mitt verkliga expertområde är Hockeyallsvenskan – där tror jag verkligen att jag över några veckor kan hitta ganska många säkra spel. Det är länge till september.
Kategorier
Rika IT-nissar
Tidningen ComputerSweden har publicerat en lista över de rikaste i IT-branschen. Det är svindlande läsning:
- Bill Gates, Microsoft, 40 miljarder dollar
- Carlos Slim Helú, Telmex, Telcel och América Móvil, 35 miljarder dollar
- Larry Ellison, Oracle, 22,5 miljarder dollar
- Michael Dell, Dell, 12,3 miljarder dollar
- Sergey Brin, Google, 12 miljarder dollar
- Larry Page, Google, 12 miljarder dollar
- Steve Ballmer, Microsoft, 11 miljarder dollar
- Paul Allen, tidigare Microsoft, 10,5 miljarder dollar
Hoppas de har kul med sina dryga 150 000 000 000 dollar eller 1 335 000 000 000 kronor. Deras gemensamma förmögenheten motsvarande BNP för närmare hälften av världens länder. Varför ska det vara möjligt att sitta på så mycket värde?
Källa: http://www.idg.se/2.1085/1.217754/har-ar-10-rikaste-it-knosarna
Kategorier
Innehållsrika ord
Plus är tecknet för addition inom matematiken. Plus kan också stå för fördelar eller för något varmt och skönt när det gäller väder.
Men så skapade regeringen Persson konceptet Plusjobb som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, vilket gjorde att så kallade plusjobbare dök upp här och där. Dessa tidigare långtidsarbetslösa gavs möjlighet att komma in i arbetslivet genom att få bidrag istället för lön. Jag kan inte uttala mig om plusjobbarnas insatser, men visst hann det bli lite negativ stämpel på fenomenet, förmodligen mer på grund av att det var en politisk kvasilösning.
Till saken hör att jag söker arbete land och rike runt, och i en stad ska de starta Plusgymnasiet. På grund av ovanstående var min omedelbara reaktion att det är någon sorts skola för elever med särskilda behov, en “särskola” för social missanpassade, de som hamnat i det berömda utanförskapet. (Men jag söker iallafall.)
Ett annat exempel är hur begreppet top of the line blivit ett sarkastiskt top of the line hos björklövensupportrar efter att förre sportchefen Mikael Andersson slängt sig med begreppet i skapandet av den gångna säsongens trupp. Nog för att begreppet luktar meningslöst amerikanskt försäljartugg, men få har använt det som överdrift som Mikael Andersson.
Kategorier
Definitioner
Har läst en helt okej bok om värderelativism, Unapologetic Theology av Placher, vars syfte är att försvara kulturer i allmänhet och kristendomen i synnerhet från den västerländska vetenskapernas sågverk. Han placerar sig någonstans mittemellan upplysningens arvtagare som menar att vi skrider framåt, att vår samlade kunskap är kumulativ och att vi en dag kommer att kunna redogöra för fler absoluta sanningar och, å andra sidan, relativisterna som mer pekar på att alla kulturer och traditioner har olika mål, medel och värderingar, att de västerländska vetenskapernas sanningssökande inte är relevant för alla och att andra kulturers traditioner inte bör ses ned på av västerlänningar. (Bloggens längsta mening hittills?)
Plachers ställningstagande är förvisso inte helt övertygande, men i sin kritik av liberalister och relativister bjuder han på massor av härliga exempel. Ett exempel är hämtat från Foucalt och en uppdiktad kinesisk encyklopedi, där man definierar djur som kejsarens tillhörighet, oräkneliga, på långt avstånd flugliknande, tama, förvildade, et cetera, och så vidare. Det verkar galet, men hur ska man kunna invända. Och varför skulle någon annan definition eller klassificering vara bättre?
Så här säger Wikipedia om djur:
Djur (Animalia) avser de flercelliga organismer som är rörliga, och heterotrofa, det vill säga för sin överlevnad beroende av att äta andra levande eller döda organismer. Med få undantag har djur muskler, ett nervsystem, och inre hålrum i kroppen, ämnat för nedbrytning av födan.
Till skillnad från växterna är djurens kroppsceller ej inneslutna i ett skal av cellulosa, och de kan inte som växterna tillgodogöra sig kolhydrater genom fotosyntes, utan är beroende av att detta tillförs genom att äta andra organismer med energiinnehåll.
Djuren tros ha utvecklats under prekambrium ur flagellater, en grupp inom protisterna. Jordens äldsta djur anses vara kammaneterna.[1]
Människan är också ett djur, i begreppets alla naturvetenskapliga definitioner. I vissa sammanhang används dock begreppet djur i meningen “djur förutom människan”. Detta gäller både i dagligt tal och i exempelvis juridiska sammanhang.[2]
Naturvetenskapen ger oss många, vad vi betraktar som, absoluta sanningar. Som västerlänning är det lätt att haka på tåget med atomer och celler som främste vägledare. Men vetenskapen är också en konstruktion av människan, hade den haft andra utgångspunkter och annan historia, hade resultaten också sett lite annorlunda ut idag, även om framskridandet varit lika framgångsrikt. Men framförallt förstår man hur moralfilosofiska diskussioner försvåras – det är faktiskt svårt att argumentera för att det finns något universellt gott och ont, rätt och fel.
Hursomhelst gillar jag definitioner. Jag gillar den låtsaskinesiska definitionen och jag gillar den torra naturvetenskapliga. Men det är mer en språklig-estetisk förtjusning det handlar om. I slutändan köper jag ändå det vetenskapliga paketet och de liberalistiska, förnuftiga idéerna om att vi är bäst, vi är de som vet mest och handlar mest rätt. Vilka chauvinister vi är.
Ibland hamnar jag i tankevärldens doktor Mengele-läge och inbillar mig experiment, en värre än den andra. Det skulle ju vara fantastiskt att plantera ett antal ännu inte socialiserade barn på ett avgränsat område och se vilka normer och värderingar som då uppstår.
Men detta projekt hade inte ens Mengele kunnat driva: barnen hade förstås dött snabbt, långt före de kan bygga ett samhälle (såvida det inte finns djur med benägenhet att omhänderta andra arters avkommor inom det avgränsade området). Barn behöver sina föräldrar och då är socialiseringen oundviklig. Mengele hade kunnat föreslå att barnen plockas upp ett antal gånger om dagen av maskerade föräldrasubstitut, för att under total tystnad och minimal påverkan få föda och rengöras för att slippa dödliga infektioner. Men det skulle också innebära socialisering: den maskerade matbringaren skulle bli någon form av förebild, och projektet skulle slå fel.
Det har ju också visat sig i djurriket att den kalv som blir utstött sällan överlever.
Foto: www.fotoakuten.se
Socialisering är nödvändigt och våra föräldrar ger oss en värdegrund. Tyvärr växer många upp i trasiga missbrukarhem och lär sig ett destruktivt leverne. Många av dessa går vidare och upprepar samma förhållanden för sina barn. Andra blir sk maskrosbarn, förvärvar andra grundläggande värderingar på annat håll och gör allt för att hålla sig ifrån det elände det vuxit upp med, i synnerhet när de uppfostrar sina barn.
Att många ändå blir kvar i “träsket” visar bara den tidiga socialiseringens inverkan. En eller två föräldrars syn beteende vinner över det övriga samhällets.
Kategorier
K-G Bergström, rakt på sak
Det är inte helt ovanligt att folk känner viss förbittring över att vi arbetar så stor del av livet. K-G Bergström, denne samtidigt torre och charmige politikkommentator på SVT, har de senaste åren haft en egen talkshow, “Rakt på sak med K-G Bergström”. Nu ska han gå i pension och är även fortsättningsvis väldigt frank och rakt på sak, här i en kommentar till TT:
-Jag fyller 64 år i sommar och har haft ett tufft och stressigt yrkesliv. Jag vill passa på att göra lite annat än att arbeta innan jag får hjärtattack eller cancer, säger K-G Bergström.
Jag kommer att sakna honom och hoppas att han hoppar in när det är dags för val åtminstone.
Kategorier
Nordisk familjebok
Det finns inget bättre än tidsresor! Med lite inlevelse och utforskarlusta är tidsresan i allra högsta grad en möjlighet. Åk till närmaste bibliotek med mikrofilmsarkiv och begrunda en tidning från 1940-talet! Eller ta den enkla vägen: Läs Nordisk familjebok via Projekt Runberg, på adressen runeberg.org/nf.
Det är kul att se vad den då etablerade kunskapen var, liksom att det är kul att läsa den tidens språk. Låt oss titta på några uppslagsord i detta “konversationslexikon och realencyklopedi”, skrivet mellan 1904 och 1926.
Homosexualitet […] Konträrsexualdrift, sexualdriftens abnorma riktning mot personer af samma kön. Det normala förhållandet kallas heterosexualitet. […] Homosexualiteten är i allmänhet medfödd och måste betraktas som ett uttryck för en inom vederbörande persons släkt förefintlig nervös degeneration. […] Äfven med afseende på det homosexuella begärets tillfredsställande förefinnas de största skiftningar från det platoniska svärmeriet till de gröfsta utsväfningar (pederasti, sodomi). […] Homosexuella män ha sålunda understundom något feminint öfver hela sin personlighet och röja i sin smakriktning en viss kvinnlig esteticism, och hos de homosexuella kvinnorna kommer omedvetet den sexuella förnekelsen af det egna könet till uttryck i ett manligt sätt att kläda sig, manlig hållning, manliga intressen.
Hitler, Adolf, tysk politiker, f 1889, enligt en annan uppgift 1884, i Branau am Inn, Öfre Österrike (invid gränsen till Bajern), utbildades till dekorationsmålare, bl. a. från 1913 i Mimenen, och deltog som frivillig menig soldat vid ett bajerskt infanteriregemente i Världskriget. H. var därefter till slutet af 1919 riksvärnssoldat och deltog s. å. i stiftandet af det nationalsocialistiska arbetarpartiet, hvars ledande man han varit sedan 1920. Det uppsatte på sitt program indragning af krigsvinster och öfver hufvud inkomst, som vunnits utan möda och arbete, förstatligande af
trusterna, kommunalisering af de stora varuhusen och jordreform. Vid riksdagsvalen s. å. erhöll partiet blott några få tusental röster. Det växte emellertid senare ut till en i Bajern och Österrike mycket utbredd folkrörelse vid sidan af de vanliga politiska partierna, med egen fackorganisation och framför allt kännetecknad af sin frivilliga armé, “de nationalsocialistiska stormtrupperna”. Starkare än förut betonades nu rörelsens antisemitiska drag och dess kamp mot den internationella marxismen, och i Tyskland blef dess mål att ersätta “juderegeringen i Berlin” med en nationell diktatur. H. vann rykte som folktalare och stärktes i sina diktatorsdrömmar genom fascistsegern i Italien 1922. H. utropade i München 9 nov. 1923 förre bajerske ministerpresidenten von Kahr (se d. o. Suppl.) mot
hans vilja till diktator, men denne vände sig redan dagen därpå mot rörelsen, som han tidigare till en viss grad uppmuntrat. H. blef några dagar senare häktad och ställdes 1924 under åtal för högförräderi.
Slut citat.
Homosexualiteten var ju sjukdomsklassad länge, men på den här tiden gick man hårt åt. Samtidigt är det intressant hur den tidens “sanningar” som var “fördomar” lever kvar som fördomar idag.
Hitler kom med i tilläggsband av NF. Ännu hade han inte lett ett krig och genomfört ett folkmord, men ändå går det att spåra skepticism i framställningen. Som att han var en populistisk politiker, duktig på att tala, med tydlig antisemitisk agenda och “diktatorsdrömmar” – en enkel drömmare. Kanske var det den här synen som gjorde att Frankrike och ännu mindre Storbritannien agerade, när han inledde sin aggressionspolitik på 1930-talet.