Nu har jag börjat skänka panten till biståndet, det kanske är lite vuxenpoäng på det. Det är solklart win-win: de senaste åren har jag i regel glömt pantkvittorna i plånboken, där de sakta men säkert gnuggats till upplösning. Nu kanske pantkronorna kommer till någon nytta (i likaväl biståndsarbetet som biståndsorganisationens verkställande direktörs penningpung), och jag stillar mitt västerländskt dåliga globalsamvete.
Den röda tråden blir allt tydligare i att engagera sig i både Arsenal och Björklöven. Det är smärtsamt!
Att lunka runt en halvtimme är bara trevligt, tycker jag.
Hade man åkt tillbaka i tiden till den Janne som just hade börjat konditionsutvecklingen och krigade varje sekund efter de första 30 för att överhuvudtaget överleva hade han nog varit lämpligt skeptisk. Hade man åkt till Janne före 2010 så hade han skrattat. Han skämtade ofta om att någon borde hjälpa löparna ur sin plågsamma misär. Om han själv skulle röra på sig så fordrades racket eller klubba av något slag, eller åtminstone en boll. Man kan förändras.
Det är så förnedrande när en varuautomat inte fungerar och man står där som ett fån. Och törstig, därtill.
Jag är inte den som riktar in mig på premiumsegmentet när det gäller inköp av allsköns hemelektronik, utan är generellt nöjd med de goda budgetvalen. Av någon anledning har det dock i smartphonesneglandet blivit otroligt mycket fokus på värstingarna med pris på närmare 5000 kr eller avsevärt mycket mer.
Men så råkade jag bläddra mig till mycket goda omdömen om en budgettelefon, och helt plötsligt var det slut på tveksamheter och velande. Och nu har jag en smartphone som med gott flyt fixar det mesta, men smartast av allt var priset.
Jag känner mig som ett barn dan före dan. Pärlan är på verkstaden och imorgon ska jag hämta den med nya stötdämpare. Initierade säger att bilen kommer att kännas som ny efter denna operation. Det får vi hoppas när reparationen kostar ungefär en femtedel av bilens värde.
Pärlan i västerbottniskt skyfall.
Jaha, då går man på diet igen. Provar på att intaga ytterst lite kolhydrater, till förmån för mycket fett. Maten som tillåts är inte dum – det är ingen direkt svältkost, såsom dagens tacogratäng med allt möjligt gish utom chips/bröd. Efter ett antal dagar börjar det bli halvtufft: man är sugen på sockret och känner sig matt. Men det är bara att bita ihop och skiva sig lite brieost.
Imorgon fredag är det exakt 44 veckor till nästa sommarlov.
All good things come to an end.
Sommarlovet är slut. Nästa börjar om 310 dagar.
Ikväll blir det kräftskiva och även om det är trevligt, så har tanken slagit mig att sitta med en burk kräftstjärtar mellan knäna och smyga upp till extra kött på tallriken. Till denna skiva tar jag med mig och bjuder på Aalborg Jubileums Akvavit, men så hade det kanske inte varit om fler röstat ja till rusdrycksförbud 1922. Omröstningen hölls i augusti, så att säga i kräfttider, vilket också framkom tydligt på Albert Engströms klassiska affisch:
Bild: Albert Engström, Public domain
På den tiden måste man avstå från kräftor om det icke står en flaska snaps på bordet!
En mer tidlös realism finns i ja-sidans affisch, där Svensson på löningsdagen super sig i fördärvet och sedan kryper hem till fru och barn:
Bild: Public domain
Då återstår bara att säga skål och önska alla en trevlig helg.