Paketet med ny dator anlände. Installationen gick bra, bortsett från att den extra minnesmodul som jag beställde var kaputtgegangen eller okompatibel. Nåväl, det känns än så länge som att 2GB orkar driva Vista på ett acceptabelt sätt.
Det finns inget bättre än tidsresor! Med lite inlevelse och utforskarlusta är tidsresan i allra högsta grad en möjlighet. Åk till närmaste bibliotek med mikrofilmsarkiv och begrunda en tidning från 1940-talet! Eller ta den enkla vägen: Läs Nordisk familjebok via Projekt Runberg, på adressen runeberg.org/nf.
Det är kul att se vad den då etablerade kunskapen var, liksom att det är kul att läsa den tidens språk. Låt oss titta på några uppslagsord i detta “konversationslexikon och realencyklopedi”, skrivet mellan 1904 och 1926.
Homosexualitet […] Konträrsexualdrift, sexualdriftens abnorma riktning mot personer af samma kön. Det normala förhållandet kallas heterosexualitet. […] Homosexualiteten är i allmänhet medfödd och måste betraktas som ett uttryck för en inom vederbörande persons släkt förefintlig nervös degeneration. […] Äfven med afseende på det homosexuella begärets tillfredsställande förefinnas de största skiftningar från det platoniska svärmeriet till de gröfsta utsväfningar (pederasti, sodomi). […] Homosexuella män ha sålunda understundom något feminint öfver hela sin personlighet och röja i sin smakriktning en viss kvinnlig esteticism, och hos de homosexuella kvinnorna kommer omedvetet den sexuella förnekelsen af det egna könet till uttryck i ett manligt sätt att kläda sig, manlig hållning, manliga intressen.
Hitler, Adolf, tysk politiker, f 1889, enligt en annan uppgift 1884, i Branau am Inn, Öfre Österrike (invid gränsen till Bajern), utbildades till dekorationsmålare, bl. a. från 1913 i Mimenen, och deltog som frivillig menig soldat vid ett bajerskt infanteriregemente i Världskriget. H. var därefter till slutet af 1919 riksvärnssoldat och deltog s. å. i stiftandet af det nationalsocialistiska arbetarpartiet, hvars ledande man han varit sedan 1920. Det uppsatte på sitt program indragning af krigsvinster och öfver hufvud inkomst, som vunnits utan möda och arbete, förstatligande af
trusterna, kommunalisering af de stora varuhusen och jordreform. Vid riksdagsvalen s. å. erhöll partiet blott några få tusental röster. Det växte emellertid senare ut till en i Bajern och Österrike mycket utbredd folkrörelse vid sidan af de vanliga politiska partierna, med egen fackorganisation och framför allt kännetecknad af sin frivilliga armé, “de nationalsocialistiska stormtrupperna”. Starkare än förut betonades nu rörelsens antisemitiska drag och dess kamp mot den internationella marxismen, och i Tyskland blef dess mål att ersätta “juderegeringen i Berlin” med en nationell diktatur. H. vann rykte som folktalare och stärktes i sina diktatorsdrömmar genom fascistsegern i Italien 1922. H. utropade i München 9 nov. 1923 förre bajerske ministerpresidenten von Kahr (se d. o. Suppl.) mot
hans vilja till diktator, men denne vände sig redan dagen därpå mot rörelsen, som han tidigare till en viss grad uppmuntrat. H. blef några dagar senare häktad och ställdes 1924 under åtal för högförräderi.
Slut citat.
Homosexualiteten var ju sjukdomsklassad länge, men på den här tiden gick man hårt åt. Samtidigt är det intressant hur den tidens “sanningar” som var “fördomar” lever kvar som fördomar idag.
Hitler kom med i tilläggsband av NF. Ännu hade han inte lett ett krig och genomfört ett folkmord, men ändå går det att spåra skepticism i framställningen. Som att han var en populistisk politiker, duktig på att tala, med tydlig antisemitisk agenda och “diktatorsdrömmar” – en enkel drömmare. Kanske var det den här synen som gjorde att Frankrike och ännu mindre Storbritannien agerade, när han inledde sin aggressionspolitik på 1930-talet.
Via förra jobbet hade jag en eminent budgetlaptop som egentligen räcker till 85% av all datoranvändning, dvs att jobba, surfa och kommunicera. Tänkte köpa loss den faktiskt, men enheten var under avtal med en leverantör, varför det inte gick an. Nu har jag beställt en nästan likadan och väntar med vacklande tålamod.
Jag har ju en i, de flesta avseenden lika eminent, stationär dator. Men när dess före detta nätaggregat brann för ett par år sedan köpte jag dumsnålt första bästa ersättare, som tyvärr låter som en mindre jetmotor. Den går ändå att använda till det som den behövs till (den har ju lite mer kräm än bärbara), dvs spela en del spel och musikproduktion. I båda fallen sitter man oftast med hörlurar och slipper oljudet.
Snart är det slutsurrat!
Det är idag vi uppmärksammar att världen inte är jämställd och firar kvinnan. Förmodligen tjänar dagen också som en ursäkt för många män att inte skämmas över överordningen. Och förmodligen är de flest kvinnor som städar, lagar söndagssteken och tar hand om barnen idag också, samtidigt som de den gångna veckan jobbat likvärdigt men tjänat mindre.
De större nättidningarna bidrar inget vidare till uppmärksamheten, utan åtminstone på dn.se och aftonbladet.se finns artiklar om kvinnodagen längre ner på sidan. DN har förstås lite mer tänkvärda inlägg, t ex:
http://www.dn.se/livsstil/livsstilsreportage/fran-paroll-till-rocknroll-1.815370
I eftermiddags var jag och kopierade några 15% av ett upphovsrättsskyddat verk vid Umeå universitetsbibliotek. Lagen som kom till 2005 har i själva verket inte definierat 15% som gräns för antalet sidor tillåtna att kopiera för privat bruk, men genom en snabbscanning på nätet tycks det vara praxis, i alla fall för de som representerar upphovsmännen. Regeringens skrivelse från 2005 säger bara att man fortfarande har lov att kopiera “mindre delar av en bok” eller en bok av “begränsat omfång” (vad exakt lagen säger orkar jag inte kolla upp).
Men det slog mig där jag stod och duplicerade sidor som någon plitat ihop, att om The Pirate Bay skulle fällas för att de erbjuder teknik som kan leda till brottslighet, måste även biblioteket åka dit, när de ställer kopiatorer så nära böcker. Kopieringen vid universitetet är ungefär lika oblyg som gratisnedladdningen av musik, filmer och program på nätet och det är snarare i undantagsfall som det handlar om “mindre delar” av böcker. Vad böcker av begränsat omfång är vet nog ingen (jämfört med en kartbok från tidigt 1900-tal som jag fick bläddra i vid ett museum ett par år sedan och som var en meter på höjden och närmare en halv på bredden framstår de flesta böcker som begränsade till omfånget).
TPB bör inte åka dit.
Det har nu gått bra många år sedan premiepensionen presenterades och de orangea kuverten började dimpa ner hos folk och fä. Inför införandet genomfördes en omfattande informationskampanj, men det är fortfarande få som orkar eller vill lägga energi på att välja premiepensionsförvaltare.
Foto: Premiepensionsmyndigheten
Det är ju inga stora skillnader i att sätta sig in PPM-valet jämfört med vanlig aktiehandel, vilket ganska få är insatta i, även om många fler “aktiesparar”. De flesta förstår emellertid att aktie- och fondsparande innebär viss risk (även om inte alla gör det – de finns ju de som gråtit ut hos Sverker för att de fått ett tips från en fondförvaltare som gissade fel).
Riskaspekten är förstås ofrånkomlig – om det fanns en klockren väg att gå skulle staten givetvis välja den åt oss. Men nu får vi i liberalismens namn fria händer att välja hur vi ska riskera våra pengar. Bättre vore det förstås att få fria händer att välja OM vi ska riskera våra pengar. Det borde finnas en möjlighet spara pengar på hög på traditionellt sätt, då den enda risken då är en stor inflationskris.
Riksbanken har sedan 1990-talskrisen prioriterat inflationsmålet, att inflationen ska vara stabil på 2% per år (+- 1 procentenhet), genom att höja räntan när ekonomin går på högvarv. Alternativet är ju att släppa lite på inflationsmålet, för att istället gynna arbetsmarknaden med låga räntor, men alltså riskera högre inflation. Tills den nuvarande krisen har Riksbankens arbete varit ganska oproblematiskt med självklara räntehöjningar och -sänkningar. Frågan är hur de reder ut denna storm och om ett par år har vi säkerligen tydliga indikationer på hur vi vi bör förhålla oss till inflationsrisken och riskerna med traditionellt sparande.
Riksbankschef Stefan Ingves Foto: Riksbanken
Kanske är det som vissa fondexperter säger, att det på lång sikt blir bättre avkastning genom fondsparandet, även om det kan svänga kraftigt. Men när den genomsnittliga värdeminskningen av folks premiepensioner förra året är -35% kan man verkligen ifrågasätta premiepensionens existens. Det är en onödig belastning på befolkningens axlar att tvingas ut på aktiemarknaden och lida dessa stora förluster och tankar om en svårare framtid.
Foto: Riksbanken
Styrelsen agerade kraftfullt. Micke Andersson och styrelsen har “ömsesidigt” kommit överens om att nya krafter krävs på sportsidan. Hejdå Micke! Dessutom har man gett samtliga spelare möjligheten att bryta sina kontrakt och gå någonannanstans. Hejdå spelare!
Inte nog med det, Balticgruppens sympatiska VD Krister Olsson har sagt sig vara villig att stödja Björklöven mot Elitserien. På grund av att hans hockeyintresse är svalt beror satsningen i första hand på att han vill ha en ny arena i Umeå.
Nu känns det spännande igen. Vem ska ta över som tränare? Vem ska ta över som sportchef? Budgeten kanske inte tokhöjs redan inför nästa år, men vem som helst som är intresserad av sportchefsjobbet kommer att göra ett bättre jobb än Mikael gjorde.
En viktig och förhoppningsvis på sikt avgörande vändpunkt i Björklövens historia.
God service är ofta förenad med hjälpsam personal som visar vägen till ett lyckat köp eller upplevelse. Det finns säljare som slänger sig på en och aldrig lämnar en i fred, och de finns de som uppmärksammar att man gjort entré, frågar möjligen om man vill ha hjälp, men lämnar det i övrigt för kunden att bestämma om det ska bli någon dialog. Självklart finns också de som inte uppmärksammar kunderna och är besvärade om någon vill något.
De påträngande säljarna är förstås ett otyg. De drar nytta av artiga människor som inte riktigt orkar stå emot. De finns i vissa butiker, men framförallt hittar man dem vid tillfälliga stånd i köpcentra, där det är uppenbart hur deras tvådagarsutbildning, det bakomliggande företagets beskrivning av säljaktiviteten (Inled med “Vill du ha en present av mig?” eller “Vad säger du om du får en GPS av mig?”) och säljarnas provisionsbaserade lön skrider till verket.
Det finns fler påträngande säljare, de som ringer hem till Svensson. Det är precis samma strategi och det är lika illa.
Gemensamt för de flesta påträngande är givetvis att de tränger sig på, de dyker upp i situationer där människorna inte vill ha dem. Med kurrande mage på väg till ICA är man inte upplagd för att teckna 24-månadersavtal med någon, lika lite som när man efter middagen ligger och pillar sig i naveln.
Detta fenomen gör ingen lycklig! Förbjud den och låt Svensson själv bestämma.
Jag minns när Ibrahim “Ibbe” Baylan trädde fram här i Umeå och drev en förhållandevis påkostad personvalskampanj i “Kryssa Ibbe” inför valet 2002. Det är ju nämligen på det viset att ordningen på partiernas vallistor kan ändras ifall en person längre ner får tillräckligt många kryss. I riksdagsvalet handlar det om att en person måste få 8% av sitt partis väljare i en valkrets att kryssa för att bli vald. Det är svårt, men inte omöjligt, då några faktiskt klarat av det, t ex Estonia-överlevaren Kent Härstedt (s).
Ibbe var inte särskilt nära 8% i Västerbotten där han ställde upp och huruvida han överhuvudtaget var med på partiets lista och isåfall på vilken plats, minns jag inte.
Därför var det något förvånande när han några vändor senare utsågs till minister i Göran Perssons regering. Utan erfarenhet av riksdagen fick han skolministerportföljen. Det har ju pratats mycket om att GP var en ganska kontrollerande ledare och ville ha lojala ministrar, vilket Ibbe säkert kunde vara mot att som en relativ oerfaren politiker bli chef över utbildningsdepartementet.
Men den regering som GP ledde och där Ibbe var minister föll hårt i valet 2006. Därefter har Ibbe visserligen suttit i riksdagen, men betänk att hans meritlista nu främst består av två betydande demokratiska misslyckanden, dels i personvalet och därefter som medlem i en regering som avsattes genom riksdagsval.
Nu har Ibbe utsetts till partisekreterare i Socialdemokraterna, ett beslut som tas på partiets kongress och bör anses som demokratiskt inom partiet, ett bevis på att partiet har förtroende för Ibbe.
Nu är fallet Ibbe knappast unikt, och någonstans hoppas man att folkets förtroende är vad som leder till de politiska maktpositionerna och inte partiernas inbördes ryggdunkningar. Men i praktiken är det nog här den mest påtagliga demokratiska bristen i Sverige finns och inte bara hos socialdemokraterna. Rubriken “Bakvägen till makten” är möjligen missvisande och denna väg är den enda till högsta makten i Sverige.
Ibrahim Baylan, riksdagsledamot Foto: www.riksdagen.se
Webarchives arkiverade version av ibbe.nu som inte finns längre:
http://web.archive.org/web/20020803144213/http://www.ibbe.nu/