Överhettade, överförfriskade eller övermodiga umebor verkar ha en fallenhet (he he) att hoppa från Tegsbron ner i Ume älv på heta sommardagar.
“Det är väldigt onödigt att ungdomarna gör detta”, säger brandmästaren i Umeå kommun till Västerbottens Folkblad och bekymrar sig över att det blir onödiga utryckningar som tär på kapaciteten.
Brandmästaren heter Conny Qwarforth! Kung.
Är gäddhänget borta med hjälp av runkhanteln nu?
Då är det bara att angripa kärlekshandtagen genom att svänga stjärt med manicken nedan.
“Hemligheten är den unika cirkelrörelsen.”
Härliga fyra sekunder per person när dussinet deltagare i Vem vet mest? presenteras i början av programmet. Det går inte att handskas med dessa fyra sekunder utan incidenter: det har vi fått bevisat i hundratals avsnitt. Förra veckans repriserade fredagsfinal har flera goda exempel. Den som ändå försöker mest och bäst är Håkan med sin inverterade vinkning vid 00.33.
Ett minne från ungdomens ljuvliga sommarkvällar på Ålidhem uppenbarade sig: Av och till, närhelst det var dags att gå en bit, t ex till Statoil för att köpa gotta i natten, så hände det att vi tog med oss en tennisboll att kasta emellan oss för att krydda promenaden med lite underhållning. Det fungerade bra.
Ett annat minne, snarare från barndomens friska vårmorgnar: Vi åkte buss till skolan. Vid vår hållplats var vi minst fyra gossar som så snabbt snön tinat bort spelade lite vägg i väntan på bussen. Jävlar vad vi hamrade i väggen och jag kan inte tänka mig annat än att det dunsade fint i lägenheterna där i det hus som brann ned några år sedan. Klockan var dessutom alltid före halvåtta, men det var aldrig någon som klagade.
Några riktigt härliga bollar fick vi se i söndagens final i franska öppna mästerskapen i tennis mellan ödmjuke Roger och kaxige Rafa. Roger borde ha tillämpat den geniala taktiken att börja skratta åt alltings lustighet när de springer och stånkar som värst, för att på så sätt få Rafa ur balans. Den fungerar alltid på spelare med humörsvängningar.
Roger Federer ( Foto: cc by-nc-nd Abdou.W )
Klockan gick snabbt idag, men det är ju sista stigningen till toppen som pågår. Bedömningar haglar: gult kort, rött kort eller bara frispark – ibland en klapp på axeln. Luften är fattig på syre, man har redan tagit sig flera kilometer i höjdled och tröttheten smyger sig på. Men någon gång under onsdagen sätter jag mig på stjärtlappen och åker hela vägen ner till ett helt annat klimat av värme, grönska och lata dagar. Men tills nedfarten hatar jag karriärsvalet i några timmar till.
Stina i Cirkus Kiev dejtar en musiker: