Det är sådana tider då arten inspirationsföreläsare verkligen frodas omkring en. Själv har jag konsumerat fyra sådana under en vecka. Men varför kallas de föreläsare och inte komiker, narrar eller clowner? De har visserligen någon typ av budskap som går att sammanfatta i en punchlineliknande mening typ: … … äsch, inte ens från dagens shower kommer jag ihåg något av budskapet. Och de som står på scenen är inte uttalat bara pajasar utan oftast har de någon form av titel eller examen: psykolog, hjärnforskare, trendspanare – så egentligen är inspirationsföreläsartiteln så ihålig att den inte räcker. Över de senaste tre åren har jag på det här viset lyssnat på totalt tre psykologer i denna roll. Dåligt med jobb? Dåligt betalt? (Japp, en av de utbildningar som likt lärares knappt lönar sig.)
Nåja, de är roliga, men det hade ju lika gärna kunnat vara David Batra eller Johan Glans och då hade vi kunnat sätta rätt etikett på verksamheten, även om det kanske ser bättre ut med “föreläsare” på kommunens fakturor.
