Lite mer fotboll.
För fem år sedan spekulerade jag i att Trivselerik hade ersatt Tråklasse. På tisdag kan Trivselerik hamna risigt till i EM-kvalet – tänk förlust hemma mot Österrike och sedan åka på något jävligt motstånd i playoff, t ex Turkiet som har radat upp segrar på slutet. Ikväll blev Tråklasse redan klar för EM med sitt Island.
Intressant i det gamla inlägget var också att jag gjorde bedömningen att Erik Hamrén ger ett trevligare bemötande i media, ibland på gränsen till populistiskt. Nu har man kanske förträngt tiden med president Larsur, men han var lite Bagdad-Bob och kunde vara nöjd med spelet även om det såg bedrövligt ut – möjligen hade han helt rätt. Trivselerik, däremot, är inte ens ett begrepp längre. Erik Hamrén blir sur av de flesta kritiska frågor och brinner av passivaggressivt i näranog alla möten med media.
En annan intressant aspekt i inlägget från förr var att Erik Hamrén fick credit för att Zlatan ville satsa vidare i landslaget. Zlatan har hållit Hamrén om ryggen i flera år, men måhända allt mer sällan i offentligheten. Jag undrar om inte Zlatan också börjat inse att det är svårt att vara Sverige och samtidigt föra spelet och skapa massor på egen hand. Jag undrar om inte Zlatan också i retrospektiv kan uppskatta Lagerbäck mer. Däremot var Zlatan en talang utöver det vanliga och borde ha fått fler chanser i landslaget tidigare under sin karriär, under Baloo Söderberg och Tråklasse. Det kan han fortsätta ha synpunkter om för alltid.