Spana in “Jerka” på bloggen Lokaltrafikant med bilder från kollektivtrafiken. Underbart!
Kategorier
Kategori: Spaning
Kategorier
Fler novembertecken
- Julmust
- Helt plötsligt är du i mp3/kent-mappen igen
- Skifta till vinterdäck, eller vänta lite till?
Gräset är ganska grönt och det är inte särskilt kallt. Det regnar inte och snön känns mycket avlägsen. Vilken tur att det är mörkt som fan så att man vet att det är november.
Solidaritet. Ett vackert ord, med en vacker innebörd, men utan någon särskild betydelse i dagens samhälle. I det individualistiska samhället tittar vi bort när någon far illa. Det är nästan värst i Sverige, där vi fortfarande tror att vi har ett starkt och säkert skyddsnät, men som blir allt resurssvagare.
Som den lakritsman jag är var jag tvungen att pröva te med kanel- och lakritskryddning, första påsen doppades nu på förmiddagen. Det var faktiskt gott, även om jag nog sötade för mycket och efteråt har jag känt mig mjuk och fin. Men nu är det dags att vakna med kopp kaffe.
Än så länge är det exklusivt som äppelapp, men verktyg med motsvarande grafiska filter som i Instagr.am finns redan i allehanda fotoverktyg. Ta en bild med mobilen, välj filter och publicera ögonblickligen. Snart ser ditt liv som ett underbart bildmuseum och ingen behöver längre slösa pengar på fotokurser eller kameror. Här är två bilder som en kollega just twittrade ut: Nyckel och höstidyll.
Kategorier
Panta mera
Nu har jag börjat skänka panten till biståndet, det kanske är lite vuxenpoäng på det. Det är solklart win-win: de senaste åren har jag i regel glömt pantkvittorna i plånboken, där de sakta men säkert gnuggats till upplösning. Nu kanske pantkronorna kommer till någon nytta (i likaväl biståndsarbetet som biståndsorganisationens verkställande direktörs penningpung), och jag stillar mitt västerländskt dåliga globalsamvete.
Umeåbandet Invasionen har nu släppt en video till låten Sanningsenligt.
Videon är regisserad av allas vår Jakob Arevärn.
För närvarande kan vi förklara kampen mellan de politiska blocken som avgjord. Med Håkan Juholt som rorsman som ideligen gör för stora rodersutslag, för att strax därefter tvingas parera åter och däremellan halka på ett och annat bananskal, har åtminstone inte socialdemokraterna något att hämta hos det svenska folket 2014. Det är inget större fel på Juholt egentligen, han visar ju t o m prov på mycket god självinsikt i sin klassiska kommentar när hans namn kom på tal som partiledarkandidat:
Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning. (DN citerar SR:s ”Partiledaren – en dokumentär om Juholts väg till makten”)
Men inte någonstans känns Juholt som lämplig partiledare för Sveriges största parti och än mindre en utmanare mot fader Fredrik. Och att inte valberedningen inom partiet förmår hitta några bättre alternativ visar mer på socialdemokratins kritiska koma, än Juholts och hans fadäser i sig. Håkan Juholt hade möjligen kunnat fungera på 1980-talet. Hans tid är inte nu och det förklarar han själv allra bäst.
Den nuvarande bostadsbidragsaffären är en ypperlig möjlighet för sossarna och valberedningen att få trycka på ångra-knappen och göra åtminstone lite mer rätt. För då har man åtminstone skuggan av en chans att vara tillbaka på banan 2014. Och Sverige får en trovärdig opposition.
Tomas Tranströmer tilldelas Nobelpriset i litteratur och Sverige enas i en Äntligen!-kör. Tranströmers popularitet har en förvånansvärd bredd med tanke på att det är poesi vi talar om. Ur ett svenskt perspektiv är priset alldeles uppenbart välmotiverat.
Utomlands säger de mer Trans – what? Amerikanarna kritiserar Nobelpriset för att vara allt för europeiskt och norrmännen anser att Sverige, för att ha så få invånare, fått priset alltför många gånger (Lagerlöf, von Heidenstam, Karlfeldt, Lagerkvist, Johnson, Martinson, Tranströmer och eventuellt också Sachs).
Men så är ju Svenska akademien just svensk. Visst känns det lite taskigt att välja en svensk, men samtidigt får man anta att Akademien känner lite så och tänker till en gång extra innan de bestämmer sig för en svensk.
Själv har jag ingen nämnvärd erfarenhet av varken poesi i allmänhet eller Tranströmer. Men jag hoppar på tåget nu och ska läsa en biografi om honom. Det finns bildbevis på detta.