Kategori: Spaning

Kategorier
Samhälle Spaning

Åsiktsofrihet

Imorgon är det Studentdagen i Iran, då man minns några studenter som mördades på 1950-talet. Myndigheterna är därför oroliga för nya folkliga reaktioner med anledning av detta och sommarens presidentval. Vad den officiella strategin mot eventuella demonstrationer blir vi säkert varse om. Tanken är kanske att det ska vara hårda nypor, för man har förbjudit utländska journalister att rapportera från Iran under denna dag. Vidare ska man stänga av mobiltelefonnätet och internet. Det är fascinerande!

Läs mer: http://www.dn.se/nyheter/varlden/iran-stanger-av-internet-pa-mandag-1.1008446

Kategorier
Spaning

Joppare

Idag frågade en kollega från Boden ungefär följande: Hördedudu Janne, är int det hära joppare tornedalska för smugglare?

Nä, inte vet jag, svarade jag.

Nu har jag kollat och visst, joppare eller joppari, förmodligen beroende på vilken sida av älven man befinner sig på, betyder smugglare. Man lär sig spännande saker dagligen!

Kategorier
Spaning

GW & JG

Man kan med gott mod kalla dem speciella människor, Leif GW Persson och Jan Guillou. Intellektuella kufar med fallenhet för det skriftliga uttrycket. Och kamrater!

Vad jag skulle vilja vara en fluga på väggen när de sitter i en jaktstuga och har fått några flaskor vin under västen. Det är alldeles säkert stor underhållning.

Kategorier
Spaning

Ryska namn

Apropå Tasjkent så är den generella engelska stavningen Tashkent. Någon typ av omskrivning är ju ett måste, eftersom vi på den präktiga sidan av järnridån inte begriper det kyrilliska alfabetet.

Min ståndpunkt är att vi självklart bör skriva ryska namn utifrån vilka svenska sje- och tje-ljud som passar in bäst. Risken är dock att USA vinner även denna kamp. Nästan varje gång det skrivs om ishockeyspelare som Ovetjkin kan man i tidningarnas kommentarsfält läsa ungdomar som undrar varför man inte tidningen skriver som spelaren “egentligen heter”, nämligen Ovechkin, vilket alltså är den engelska stavningen. Jag blir så frustrerad, utan att orka leverera en tillrättavisning. Jag är helt säker på att dessa kids uttalar namnet korrekt, men tänker inte på att om vi skulle uttala hans engelska namn skulle det snarare bli Ovesjkin.

Tycker kidsen att vi ska börja lyssna på Tchaikovsky, läsa Dostoyevsky och resa till Moscow? Ska tidningarna börja skriva om Nicklas Backstrom också, eftersom han heter så nu när han lämnat Brynäs för Washington Capitals? Vakna, kids!

Men det är å andra sidan bara inte kidsen som beter sig på tvivelaktigt sätt. En gång i tiden när Björklöven var ganska bra så hade de en fantastisk lettisk spelare som av klubben kallades Alexander Beliavski, vilket han själv och hans familj också anammat. När han kom till Löven tidigt under 1990-talet hade de baltiska staterna nyligen blivit fria från Sovjet, vilket förmodligen innebar att han redan då hade en lettisk respektive rysk version av sitt eget namn. Internationellt, t ex i VM-turneringar, har han nämligen fått heta Alexandrs Belavskis, vilket säkert är till följd av en lettifiering. I Umeå blev det två olika versioner som representerades av de två morgontidningarna, Västerbottens-kuriren respektive Västerbottens Folkblad. VK körde en typisk rysk variant: Alexander “Sasja” Beljavskij. VF valde en amerikansk variant: Alexander “Sascha” Belyavsky. Med tanke på den komplicerade bakgrunden är det väl förståeligt att det blir så, men VF:s amerikaniserade version irriterade mig ganska tidigt, och än värre blev det att de insisterade att behålla stavningen ända tills “Sasja” pensionerade sig.

“Det var bättre förr”

Kategorier
Kultur Spaning

Äntligen!

Herta Müller har tilldelats årets Nobelpris i litteratur. Äntligen?

Nu är inte jag någon stor konsument av prosa och poesi, men av någon anledning har jag alltid fascinerats av personerna bakom verken som får priset. Herta Müller är en spännande person med en intressant bakgrund, men det är tveksamt om jag kommer att läsa något av hennes verk. Namnet har jag emellertid memorerat till framtida duster i frågesport.

När jag tittar på de senaste 20 årens pristagare minns jag framförallt de från 2001 och framåt: Naipaul, Kertesz, Coetzee, Jelinek, Pinter, Pamuk, Lessing och Le Clezio. Hälften av dem skulle jag också känna igen till utseendet. Däremot har jag inte läst någon av dem.

De tre pristagarna 1998-2000, Saramago, Grass och Xingjiang, minns jag inte alls. Var det för att jag just flyttat hemifrån och var på dekis? I övrigt på nittiotalet har Fo, Heaney (fast mest för förnamnet Seamus), Oe och Gordimer fastnat i minnet, medan Szymborska, Morrison, Walcott och Paz inte får några klockor att ringa. Jag har inte läst någon av dem.

Den enda pristagare jag frivilligt läst är Gabriel Garcia Marquez. Men honom minns jag främst som en mysig komiker, lite som finländaren Paasilinna, vars ganska banala komedi Uppdrag: Skyddsängel är den senaste boken jag överhuvudtaget läst.

Nej, det har mest blivit facklitteratur på grund av studieåren, men också av eget intresse. Särskilt böcker med historiskt tema har lockat till egen läsning. En favorit är Peter Englund, som ju för övrigt är akademiens ständige sekreterare sedan i somras. Han är lite av en idol, inte minst för att han erkänner att han mår dåligt över att behöva gå ut genom dörren och prata inför världspressen. Men ändå mest för hans raka men rika språk. Till DN sa han efteråt att presentationen gick så där, men den gick ju bra. Däremot var han lite pressad och började därmed vifta lite väl mycket med armarna i olika rörelser, när han intervjuades om Herta Müllers förträfflighet. Han är fin. Förutom de historiska böckerna kan jag rekommendera hans blogg, som alltid finns i menyn till vänster, där han bitvis briljerar språkmässigt, och delar med sig av spännande erfarenheter. På grund av uppdraget som ständig sekreterare skriver han inte där längre, men det är bara att bläddra och njuta av godbitar på löpande band.

Kategorier
Spaning

Arga ungen

Den som har följt Simpsons har sett den arga ungen.

Evil baby

Märkligt nog kunde jag idag spana in den arga ungen i verkligheten, då av kött och blod, i Forum Nacka. Jag skojar inte, han satt där i famnen på sin mor på lunchrestaurangen. Och såg arg ut.

Kategorier
Spaning

Ursäkta att jag åker!

När man åker med Storstockholms lokaltrafik, SL, kan man ha ett periodkort på två olika sätt: den nya typen av kort med osynligt sändarchip som hålles mot en avläsare och som ska fyllas på och återanvändas för evigt, eller ett gammalt hederligt papperskort med magnetremsa och tryck. De flesta tycks fortfarande använda den äldre varianten, så även jag.

Ombord på bussarna finns inga magnetavläsare. Istället ska var och en med papperskort bevisa rätten till påstigning genom att fysiskt visa trycket på kortet för chauffören. Av någon anledning tittar de flesta chaufförer varsomhelst förutom på just färdbeviset. Det är nästan så att man känner sig skyldig som håller på och tjafsar genom att resa med. Om det finns någon som är osäker på vad det innebär att en människa ser less och ointresserad ut, är det bara att åka och beskåda dessa samhällets luttrade tjänstemän. Det kostar inte en endaste krona, för ser man bara till att ha ett rött kortfodral, så kan man lägga sitt senaste ICA-kvitto däri och åka buss i Stockholm.

Kategorier
Spaning

Tjuvlyssnat på Götgatan

Kvinna, ca 40, i mobiltelefon:

– Vi får se hur det blir med förhållandet, men jag är bara så glad att jag har fått barn.

Kategorier
Spaning

Långholmen

Eftermiddagen spenderades på Långholmen, i byggnader som tidigare huserade allehanda skurkar och banditer, men som idag är vandrarhem, hotell och konferensanläggning. Vi konfererade med jobbet, men hann också gå runt och spana in övriga anrättningar. Det var intressant att se ett gammaldags fängelse med en stor avlång och öppen sal, med celler längs långsidorna i två våningar, ungefär som vi är vana att se dem i amerikanska filmer. Det fanns också en ren museidel, där man fick kliva in i en cell inredd efter tidig 1900-talsstandard och för ett ögonblick oroa sig för att dörren skulle stängas och låsas. Men övriga celler får du betala för idag till en kostnad beroende av om du önskar dubbelcell med dusch och WC, eller enkelcell med faciliteterna i korridoren.

Men jag blev konfunderad hur det kom sig att Oldsberg, eller någon annan skojfrisk göteborgare, fått ha sådant inflytande över omvandlingen. I vandrarhemmet fanns nämligen ett utrymme för kvällssamkväm som döpts till cellskapsrummet och i souvenirshopen fanns en del fångtröjor och -mössor att köpa ur Långholmen cellection.

Kategorier
Samhälle Spaning

Samvetets kval

Ibland blir det förtvivlat svårmodigt när man sitter och ser på TV. För bara 100 kronor i månaden kan jag bli orangutangfadder och rädda dem från världsekonomins skogsskövling som i förlängningen hotar deras existens, hävdar naturfilmaren Mattias Klum i en reklam som visas nu. För ett år sedan pratade han istället om isbjörnarna, vars glaciärer smälter på grund av den globala uppvärmningen. För bara 100 kronor kan jag bidra till att stoppa utvecklingen. Jag är skeptisk till hundralappens förmåga mot alla de viljor som samtidigt kan göra miljoner eller miljarder. Det är inte frågan om att tämja mitt dåliga samvete, utan en ganska sund skepticism. Och dessutom är det fel att gemene mans dåliga samvete ska betala för att rädda det som räddas går. Det är inte de som tjänat på det hetsiga resursanvändandet i första hand. Dock har alla i västvärlden tjänat i andra hand och bör stå för stor del av notan. Men frågan måste skötas politiskt, inte genom att spela på det dåliga samvetet.

Strax efter Mattias Klum dyker Persbrandt och pratar om människobarnen istället. De som inte någon mat har och behöver hjälp för att få någon chans i livet.