Kategorier
Personligt Spaning

Problemet R

När jag var liten kunde jag inte säga r och det fortsatte förmodligen att vara något fel på det upp på högstadiet. Jag kan dock inte minnas hur problemet gestalade sig då! Från mellanstadiet har jag inga minnen av förnedringen att inte kunna – kanske för att problemet inte var så stort, kanske för att skolan var så trygg och jag var bra på allt annat än just det. Men från högstadiet har jag ångestfyllda minnesbilder, i synnerhet från lektioner i tyska. Jag minns att det värsta var genomgången av glosor till kommande läxa, där ordet gick runt bland eleverna och man fick läsa upp en glosa. Det gick väl i någon sorts ordning så att man snart kunde börja räkna om man skulle åka på en tysk glosa innehållandes ett r. Bahnhof – yes! Genus, Janne? Helvete.. der Bahnhof.

Men jag minns som sagt inte problemets fulla natur. Kanske var det mer den ackumulerade helheten som knäckte mig. Att ha lämnat tryggheten i mellanstadiet, att vara en sjua, osäkerheten i att vara en finnjävel (även om jag inte var den enda), att tyskan dessutom var utanför klassen och, auf jeden fall, att tysk grammatik och meningsbyggnad är en utmaning. Då blev ett litet r det som fick bägaren att rinna över.

Tyska blev så mitt svaga ämne. I det relativa betygssystemet fick jag ändå en trea, vilket knappast är värdigt de kunskaper jag hade. I gymnasiet var det så många som läste tyska att man var tvungen att skapa en extragrupp, och i den hamnade jag, tillsammans med blott en handfull andra. Fantastiska möjligheter att lära sig mycket? Eller omöjligt att gömma sig? Tyvärr levde den dåliga känslan för ämnet kvar in på gymnasiet så inget kunde ändra kräftgången, även om jag förstås blev godkänd. Det känns bistert, jag tror ändå att jag i smyg utvecklade ett intresse för språket, som blommade ut några år senare. Tänk vad mycket tid som ändå spenderats på lektioner i tyska. Hade jag hittat glädjen där och då så hade det faktiskt kunnat bli nåt.

Det är tyvärr så att man, kanske främst i den åldern, kan få för sig att man saknar talang eller huvud för vissa saker, så pass att man ger upp. Många är de elever som man själv haft senare som haft så lågt matematiksjälvförtroende att de gett upp, som om det vore omöjligt att lära sig eller bli bättre på. Det är klart att det finns diagnoser som kan innebära problem för viss typ av inlärning, men det är ännu fler som bara inte kommit in i det och hittat glädjen i utveckling. Det är olyckligt!

Tyskan är den stora sorgen för mig, men jag har genom också trott att just jag inte kan:

  • Programmera – det är bara för Mozarts som haft tangentbord sedan spädbarnsåldern
  • Löpa längre distans – det måste man börja tidigt med, annars är det kört
  • Ta examen i högskolan – jag är en förlorare från arbetarklassen – den känslan puttrade på hela vägen till den sista uppsatsen (särskilt uppgiven på förhand var jag inför nationalekonomi med alla dess modeller och formler – men i slutändan blev den kursen en av de roligaste, kanske just för att den var som den var och helt annorlunda jämfört med vanliga samhällsvetenskapliga kurser).

Alla kan lyckas med nästan vadsomhelst.

Kategorier
Spaning

Svenska 2.0

Det känns som att jag har skrivit om det förr, men det verkar inte så – det svenska skriftspråket är alldeles för komplicerat, ja, nästan så att det skapar onödiga klyftor mellan människor.

Ta bara det här med sje- och tjeljud- hur många varianter finns det inte? Det borde införas en standard eller kanske helt nya bokstäver för dessa ljud istället för sj, sk, stj, skj, sch, j, ch, ti, si, g och sh (m fl –vissa räknar noga till 65), samt tj, k, kj och ch (osv). Finskan har en ganska smidig lösning där š är sje och tš är tje (typ), t ex šeikki (shejk eller schejk – vi har inte riktigt bestämt oss) och Tšekki (Tjeckien). Svenskan har också en massa homofoner som kommer att innebära problem, som skälva och själva eller tjära och kära. Det får vi lösa, det viktigaste nu är ju att överbrygga stavningsproblemen. Låt oss bestämma att sjeljudet stavas sch och tjeljudet stavas tj.

En annan smidig lösning från finskan är att lång vokal skrivs ut med två av samma vokal, medan kort vokal är en ensam vokal. Den tar vi!

Vidare måste vokaler uttalas som de låter i alfabetet. O låter olika i not och kol – det måste sluta. Not är not och kol blir kål, osv. Alla j-ljud ska stavas med j, kort och gott. Ännu fler homonymer blir det, men det är bara att köpa.

Det här är bara några åtgärder på väg till ett rättvist språk, som jag nu tillämpar på ett tidigare stycke från bloggen:

Det individualistiska proschektet haar bliivit ett höögerliberaalt mörker däär man baara tänker påå sej schälv. Internets anånyyma rum haar lååtit toonen blii ootreevlig, vilket seedan nårmaliseerats. Tidningarna haar sluutat skriiva, de tjäänar pengar påå TV-reklaam fööre inslaag åm nånsens, eller rooliga bilder meed viraala eegenskaper. De schornalistiska inslaagen äär baakåm betaalväggar. Fålk seer inte påå TV, åch åm de jöör det äär det noog inte nyyheeterna ii första hand. Det finns föör många ingen såm helst mootpool till haatandet åch allt fleer haatar allt meer öppet åch rutiinmässigt. Det finns ijentligen ingen diskuschoon eller debatt. Diskuschoon åch debatt i saak krääver ansträngning åch kunskaap. Det äär mycket lättare att säja ”rasist” eller ”kåmmunist” eller hålla platta diskuschooner åm statistiik – såm den seenaste veckan åm huuruviida våldet haar öökat eller inte.

Ja, det var inte lätt. Nästan så att det finns korta, mittemellan och långa vokaler. I det ovanstående blev mittemellanvokalerna långa.

Svenska akademien! Jag är öppen för förslag kring konsultuppdrag.

Kategorier
Data/IT Spaning

Automatiserad kreativitet

Ikväll när jag satt i bastun fick jag en idé. Någonstans i bakhuvudet mindes jag en recension av Leif GW Perssons nya deckare från tidigare i veckan och hur kritikern konstaterade att vissa formuleringar återkom lite väl ofta. Jag har också reagerat på vissa återkommande fraser när jag manglat Knausgård. Det kan inte vara lätt att hela tiden variera språket, någonstans har man ju den grundarsenal man har. Skulle man kunna få hjälp med språkvariationen genom att ta intryck från andra språk med digitala hjälpmedel, t ex Google translate? Det är väl bara att prova, så låt mig berätta om idag:

Idag var en helt vanlig lördag, mitt i ledigheten för en som kan jobba hemifrån på fredagar. Fram på dagen åkte dammsugaren fram, men rena golv hjälper inte mot det kaos som en flytt från en trea till en tvåa lämnar efter sig. Därmed kände jag mig inte helt tillfreds när jag styrde kosan österut, åtminstone inte förrän sent på kvällen, då jag pustade ut på trappan vid mormors bakdörr efter ett rejält bastubad och fick en idé.

Resultat, svenska till spanska till tyska till svenska:

Idag var en typisk lördag, så att du kan jobba på fredag ​​i mitten av licensen hemifrån. Tills den dagen vi inte gå emot kaos flytta hjälp av en tre-två kvar i dammsugaren, men rent golv. Så jag känner mig väldigt bekväm när jag ledde österut, åtminstone inte förrän sent på kvällen när jag blåste på trappan i bakdörren av mormor efter en riktigt varmt bad, och jag har en idé.

Uselt! Inte helt tillfreds blev väldigt bekvämt, ingen inspiration alls och det är väl konstaterat att Google translate inte är särskilt skickligt idag. Däremot är det sagt att deras projekt att scanna in alla världens böcker ska ge ett underlag för mer intelligenta översättningar, att verktyget då får ett mer utvecklat språk. Men nog borde all skit som skrivs på internet räcka till bättre beräkningar än så här!

Bonusresa, svenska till polska till bosniska till svenska:

Idag var en vanlig lördag i mitten av semestern en som kan arbeta hemifrån på fredag​​. Den dagen vi gick in i en dammsugare, men rent golv hjälper inte mot kaos flytta från tre till två för att lämna. Så kände jag mig inte helt avslappnad när jag gick till öst, åtminstone inte förrän sent på kvällen, när han drog ner för trapporna till bakdörren av sin mormor efter en riktigt varmt bad, men idén.

Kategorier
Personligt Spaning

Flexibel och ekonomisk

Ibland måste man beskriva sig själv med ord. Den som en gång läst något trams om hur man söker jobb har nog kommit i kontakt med tips om hur man genom att välja rätt ord ska locka arbetsgivaren.

Istället för slösaktig är du generös och istället för snål är du ekonomisk.

Istället för obeslutsam är du flexibel och istället för fullständigt oförmögen att ta till dig andras åsikter är du bestämd.

Kom att tänka på detta idag när jag var ute i elektronikhandeln och kände på sk smarta telefoner. En av kedjorna annonserade ut 25% på allt idag och jag tänkte väl att det skulle kunna vara morot nog för att göra ett klipp. Men i slutändan blev det inget av, det hjälpte att den jag mest blivit sugen på inte fanns tillgänglig. Så är jag snål/ekonomisk? Obeslutsam/flexibel? Ointresserad? Smart?

Kategorier
Spaning

Upp med händerna!

Språkpolisen här.

Jag blir så irriterad när folk säger att något visst är ändå bättre (exempelvis), fastän de egentligen bara menar att något är ännu bättre. Exempel: Jag jobbade hårt, men misslyckades. Nästa gång ska jag jobba ändå hårdare.

 

Kategorier
Spaning

Ryska namn

Apropå Tasjkent så är den generella engelska stavningen Tashkent. Någon typ av omskrivning är ju ett måste, eftersom vi på den präktiga sidan av järnridån inte begriper det kyrilliska alfabetet.

Min ståndpunkt är att vi självklart bör skriva ryska namn utifrån vilka svenska sje- och tje-ljud som passar in bäst. Risken är dock att USA vinner även denna kamp. Nästan varje gång det skrivs om ishockeyspelare som Ovetjkin kan man i tidningarnas kommentarsfält läsa ungdomar som undrar varför man inte tidningen skriver som spelaren “egentligen heter”, nämligen Ovechkin, vilket alltså är den engelska stavningen. Jag blir så frustrerad, utan att orka leverera en tillrättavisning. Jag är helt säker på att dessa kids uttalar namnet korrekt, men tänker inte på att om vi skulle uttala hans engelska namn skulle det snarare bli Ovesjkin.

Tycker kidsen att vi ska börja lyssna på Tchaikovsky, läsa Dostoyevsky och resa till Moscow? Ska tidningarna börja skriva om Nicklas Backstrom också, eftersom han heter så nu när han lämnat Brynäs för Washington Capitals? Vakna, kids!

Men det är å andra sidan bara inte kidsen som beter sig på tvivelaktigt sätt. En gång i tiden när Björklöven var ganska bra så hade de en fantastisk lettisk spelare som av klubben kallades Alexander Beliavski, vilket han själv och hans familj också anammat. När han kom till Löven tidigt under 1990-talet hade de baltiska staterna nyligen blivit fria från Sovjet, vilket förmodligen innebar att han redan då hade en lettisk respektive rysk version av sitt eget namn. Internationellt, t ex i VM-turneringar, har han nämligen fått heta Alexandrs Belavskis, vilket säkert är till följd av en lettifiering. I Umeå blev det två olika versioner som representerades av de två morgontidningarna, Västerbottens-kuriren respektive Västerbottens Folkblad. VK körde en typisk rysk variant: Alexander “Sasja” Beljavskij. VF valde en amerikansk variant: Alexander “Sascha” Belyavsky. Med tanke på den komplicerade bakgrunden är det väl förståeligt att det blir så, men VF:s amerikaniserade version irriterade mig ganska tidigt, och än värre blev det att de insisterade att behålla stavningen ända tills “Sasja” pensionerade sig.

“Det var bättre förr”