För tjugo år sedan fanns det olika korvar som människor tyckte olika om. Generellt sett var det korv som korv och smaken är som baken.
För tio år sedan fick en del korv på käften för att den hade mer vatten och potatismjöl än kött. Förpackningarna började skryta om kötthalt, ju mer desto bättre korv.
Nu skryter förpackningen om hur miljövänlig och icke-cancerogen korven är, t ex 45% grönsaker! Men så kallar den sig korvish.
Häromdagen skulle jag äta glass: GB gräddglass med krossad choklad i halvliterspack. Den fick tina i några minuter innan jag delade på paketet. Förpackningen har förvisso en gullig linjal på kanten så att man ska kunna dela rättvist, men den använde jag inte, utan slängde bara ett snitt i mitten. Som vanligt blev snittet inte helt rent, utan liten av förpackningen trasades sönder. Vid första anblicken såg det ut som att ena halvan var mycket större än det andra, men det var bara det orena snittet som spökade. Jag ställde halvorna mot varanda för att välja att börja med den större, som jag brukar göra. Men när pappflisorna var undanpetade visade det sig att halvorna var precis lika stora. Snittet var så jämnt att ett vattenpass garanterat hade godkänt klossarna som grundstenar för ett hus om de nu hade varit av annat material än gräddglass. En prövning utsatte jag dem för och vilket resultat sedan. Hushållsvågen visade 137 gram för första halvan och 137 gram för den andra. Magiskt, tänkte jag, innan jag lufsade bort till soffan och slafsade i mig den ganska menlösa portionen. Ännu en höjdpunkt i mitt fantastiska liv.
Följde Stensons väg till ett OS-silver i golf och konstaterar att det vore trevligt att ha en caddie. Någon som bär den tunga väskan, håller koll på fakta och lägger fram ett beslutsunderlag, ger goda råd och behåller lugnet inför varje beslut. Innan verkställandet frågar han lugnt: “You happy?” Allt detta för, säg, en 10% av din inkomst. Ja, tack!
Jag kan knäppa bilder med mobilen ibland. I teorin gillar jag dessutom Instagram, men det har aldrig blivit av. Det är något med det där att man får en ny krets att administrera.
Så när man till slut måste tömma den smarta telefonen på bilder kan man hitta några guldkorn.
NATUR
MAT
Häromkvällen hade jag det stora nöjet att sitta ner och titta nyhetsmagasinet Agenda. Till stora delar ett fantastiskt program med fördjupning i och perspektiv på aktuella frågor. Men sedan händer det; någon av fördjupningarna ska följas upp med debatt mellan svenska politiker. I veckan handlade det om problemen för utryckningspersonal i laglösa förorter. En mycket viktig samhällsfråga, en av de viktigaste faktiskt. Ni gjorde inget åt det, säger Ygeman. Ni gör inget åt det, säger Lööf. Det räcker inte med projekt, vi vill ha ett polislönelyft och fler poliser, Ygeman vill inte satsa någonting, fortsätter Lööf. Ni satsade inget, vi har påbörjat insatser, svarar Ygeman. Jag kräks lite i munnen. Det är så respektlöst att hålla på så här inför ett av de få riktiga problem Sverige faktiskt har. Där det krävs samling erbjuder partierna nonsenskäbbel. Att stå där och tjafsa om vad som är gjort eller inte gjort och av vem är ett hån mot alla vanliga människor som bara väntar på att Sveriges riksdag ,där 87% delar grundläggande värderingar, tar tag i saker tillsammans för att lösa problemen. De kanske inte bryr sig tillräckligt så länge solen skiner över Helgeandsholmen. Har det alltid varit så här huvudlöst?
En blöjtillverkare har ett tillfälligt fotbolls-EM-tryck på blöjorna och jag blir genuint glad över det. När hushållspappret kommer med julmotiv i november känner jag att julen på allvar är här (och för övrigt rotar jag bakom de kvarvarande julversionerna i butikshyllan vid första köp efter jul för det går ju inte att ha julhushållspapper i januari). Jag är tämligen lättflörtad, helt enkelt.
Man brukar säga att tiden upplevs lite relativt. Just nu när man är en medelålders man så är ett år 1/37 = 2,7% av livet, jämfört med 10% när man var tio år eller 50% när man var två år. Och visst, åren, månaderna, loven – de går snabbt. Men när jag skummade i bloggen kunde jag konstatera att jag för tre år sedan satt i ett högt beläget arbetsrum i Nacka och fantiserade om Björklövens återkomst till HockeyAllsvenskan. Det känns som en evighet sedan nu, men det var bara tre år sedan, då jag satt där helt ovetande om livet i Norrbotten, om faderskap och Thomas-tåget.
Mer om att tiden går olika snabbt.
Det är skottdag och ingen har namnsdag. Trist. Man hade väl kunnat välja ut något riktigt ovanligt namn och låta det firas sisådär vart fjärde år. Ett lämpligt förslag är väl Scott.
…härstammar från Tankesmedjan i P3, något i stil med följande: Boutros Boutros-Ghali är död och hela världen är i sorg, särskilt de som gillar dubbelnamn. Men goda nyheter; Fares Fares och popgruppen Duran Duran är fortfarande vid liv.
Träffade äntligen Ingmar efter några månaders längtan.
