Kidsen. De kan minsann hitta på saker. Idag efter lektionens slut var det lek: en stod och höll emot en dörr, en annan tänkte forcera sig fram iallafall, men lade all kraft på dörrens fönsterdel, som brast. Den ene trasade upp stora sår på handen och den andra fick rester av fönstret på kinden där det blev ett djupt jack. Jag var en trappa ner, i samma korridor som skolsyster, när de under lätt kaotiska former stapplade fram blödande. Det gick hursomhelst förhållandevis bra. Tanken på vad som hade kunnat hända är skrämmande!
Så har de lärt sig att inte applicera övervåld på produkter av glas? Det tror jag.
Det är ett bra sätt att lära sig, att vara med om något som skapar ett bredband till hjärnans minnescenter. Som de säger: vi vet alla vad vi pysslade med 11 september 2001, och varje gång ungdomarna ser sina ärr, kan de tänka tillbaka till denna blodiga måndag och hålla sig från att utmana glasrutor.
Det kanske är dags att ändra pedagogisk praktik.