Etikett: socialdemokraterna

Kategorier
Samhälle

Valfeber

Prognosen spår ytterligare fyra år av vinande högervindar. Den rödgröna rörans hopp är satt till en annan prognos som menar att så många som närmare två miljoner väljare inte bestämt sig än.

Det är uppenbart att Mona Sahlin fyller Göran Perssons skor som alliansens trumfkort och kampen om vilket block som blir störst är i min bok avgjord. Förutom att oppositionens statministerkandidat blivit allmän hackkyckling och allmänt impopulär, är individualismens framfart på bekostnad av en slags solidaritet påtaglig. En inte helt oäven gissning är att det främst är främlingsfientlighet bakom denna individualism. En syn på medmänniskorna, som präglas av misstänksamhet snarare än omtanke.

Så av de osäkra väljarna tror jag att hälften stannar i soffan och de flesta av resten väljer det som på kort sikt känns bäst i plånboken: Alliansens skattesänkningar.

Men det är ändå olidligt spännande:

  • Kommer SD in?
  • Åker KD ut?
  • Blir det rekordvaldeltagande?
  • Hur dåligt kan det gå för socialdemokraterna? Avgår Sahlin direkt på valnatten?
Kategorier
Samhälle Spaning Sport

Det nya Sverige

Fotbollslandslaget har en ny tränarstab efter åratal av Baloo och Tråklasse och sedan bara Tråklasse. Nu är det Trivselerik som styr skutan genom ur och skur, förhoppningsvis mot nya härliga platser världen över. Till att börja med räcker det med smugglarfärjan från Nynäshamn till Polen (och Ukraina) 2012.

Trist nog för Tråklasses del så är det ju väldigt kul med det nya fräscha, istället för det gamla halvsura. Erik Hamrén erbjuder helt enkelt ett lite trevligare bemötande, även om han angränsar till det populistiska emellanåt. Och så länge laget vinner är det lätt att vara glad. Segrarna mot Ungern och San Marino är en utmärkt start. Det får blåsa lite av en motvind innan man på allvar kan ta ställning till Trivseleriks briljans.

Till sin hjälp har han en generation hyggliga svenska bollspelare. Man åstadkom ett trevligt offensivt spel i båda matcherna, men mot Ungern släppte man å andra sidan till otäckt många kontringar. Det kanske ändå blir så att Tråklasse får rätt i förlängningen: det lösare tyglarna och den offensiva kreativiteten kostar Sverige några viktiga poäng. Visserligen vann Sverige med 2-0 mot Ungern, men en mer behärskad offensiv och säkrare defensiv där man till varje pris håller sig på “rätt sida” kanske hade varit tråkigare att se, men ändå en mer säker 1-0-seger.

Så länge Zlatan är glad och peppad kan det dock gå hur bra som helst.

Det nya Sverige kanske går att jämföra med de nya moderaterna. Den nya huvudtränaren Reinfeldt och den assisterande Borg är ena riktiga mysfarbröder som alltid anstränger sig till en myndig, faderlig ton. Det är skillnad mot både den gamla regeringens tråkfossiler i Persson och t ex Ringholm, men också till de gamla moderaternas lite mer gåpåiga översittarattityd, som vi sett hos  Bo Lundgren, Carl Bildt, Anders Björck och inte minst den blott skenbart nye, och numera föredetta arbetsmarknadsministern, Sven-Otto Littorin.

Nu har Reinfeldt tagit Sverige till ett slutspel. Många är nöjda, men nu finns inte den vägvinnande moroten att rösta bort Persson kvar. Reinfeldts framgång hänger troligtvis på hur mycket av en morot det är för den “rörliga” gruppen bland väljarna att Mona Sahlin inte ska bli svensk regeringschef.

Kategorier
Samhälle

Bakvägen till makten

Jag minns  när Ibrahim “Ibbe” Baylan trädde fram här i Umeå och drev en förhållandevis påkostad personvalskampanj i “Kryssa Ibbe” inför valet 2002. Det är ju nämligen på det viset att ordningen på partiernas vallistor kan ändras ifall en person längre ner får tillräckligt många kryss. I riksdagsvalet handlar det om att en person måste få 8% av sitt partis väljare i en valkrets att kryssa för att bli vald. Det är svårt, men inte omöjligt, då några faktiskt klarat av det, t ex Estonia-överlevaren Kent Härstedt (s).

Ibbe var inte särskilt nära 8% i Västerbotten där han ställde upp och huruvida han överhuvudtaget var med på partiets lista och isåfall på vilken plats, minns jag inte.

Därför var det något förvånande när han några vändor senare utsågs till minister i Göran Perssons regering. Utan erfarenhet av riksdagen fick han skolministerportföljen. Det har ju pratats mycket om att GP var en ganska kontrollerande ledare och ville ha lojala ministrar, vilket Ibbe säkert kunde vara mot att som en relativ oerfaren politiker bli chef över utbildningsdepartementet.

Men den regering som GP ledde och där Ibbe var minister föll hårt i valet 2006. Därefter har Ibbe visserligen suttit i riksdagen, men betänk att hans meritlista nu främst består av två betydande demokratiska misslyckanden, dels i personvalet och därefter som medlem i en regering som avsattes genom riksdagsval.

Nu har Ibbe utsetts till partisekreterare i Socialdemokraterna, ett beslut som tas på partiets kongress och bör anses som demokratiskt inom partiet, ett bevis på att partiet har förtroende för Ibbe.

Nu är fallet Ibbe knappast unikt, och någonstans hoppas man att folkets förtroende är vad som leder till de politiska maktpositionerna och inte partiernas inbördes ryggdunkningar. Men i praktiken är det nog här den mest påtagliga demokratiska bristen i Sverige finns och inte bara hos socialdemokraterna. Rubriken “Bakvägen till makten” är möjligen missvisande och denna väg är den enda till högsta makten i Sverige.

0973474532717_max

Ibrahim Baylan, riksdagsledamot Foto: www.riksdagen.se

Webarchives arkiverade version av ibbe.nu som inte finns längre:
http://web.archive.org/web/20020803144213/http://www.ibbe.nu/