Kategorier
Samhälle

Valanalys

Svenska folket har lagt sina röster: Alliansen gick framåt och fick nästan 50% av rösterna, Sverigedemokraterna lyckades få närmare 6% av de svenska väljarna att stoppa ner SD-valsedlar i kuverten och Miljöpartiet ökade med närmare 40% (2 procentenheter), medan Socialdemokraterna återigen backade kraftigt och är nu bara med nöd och näppe Sveriges största parti.

Det finns två relativt stora vinnare i valet: Fredrik Reinfeldt och Jimmie Åkesson.

Man måste imponeras av hur Reinfeldt, Anders Borg och de andra “nya” moderaterna gått framåt under 00-talet. Den gamle moderaten och partiledaren Bo Lundgren kunde inte glorifiera skattesänkandet, utan framstod mer som en girigbuk som skulle få behålla ytterligare några tiotusentals kronor årligen genom sina skattesänkningar. Och översittarattityden av gammalt moderat snitt satt där den skulle: svenskarnas dom 2002 var brutalt hård och landade på -7,7 procentenheter till 15,2%.[1] Reinfeldts gäng har lyckats ändra retoriken kring skattesänkningarna: de är nu en del av arbetslinjen och ett led i att minska utanförskapet. Skattesänkningarna har, simsalabim, blivit sociala välfärdsåtgärder. Man har blivit det nya arbetarpartiet och i denna valrörelse också det enda arbetarpartiet – genom att sänka skatter! Nåväl, regeringen har också tagit hand om ordförandeskapet i EU på ett bra sätt och fört en trygg skolbokstrogen finanspolitik genom finanskrisen. Och med Sven-Otto Littorins avgång är nog alla som bär drag av det gamla borta.

Svenskarna har gett Reinfeldt tummen upp: I valet 2006 ökade Moderaterna kraftfullt till 26,3 % och vann regeringsmakten och häromdagen fortsatte framgångssagan när man fick 30% av rösterna och Reinfeldt blir den första borgerliga statsminister som väljs om.[2][3]

Men Mona Sahlin har också varit tämligen framstående under valrörelsen. Och detta trots att hon haft alla emot sig. Det är inte bara Reinfeldts hundvalpsögon och pondus som varit avgörande, nog har även den gällande könsmaktsordningen påverkat valresultatet: både direkt bland väljarna, men också i mediernas bevakning.

Svenskarna har också gett tummen upp åt Jimmie Åkesson. Diskussionerna går heta vilken inverkan det haft att varken de etablerade partierna eller media velat bemöta Sverigedemokraternas politik som alla andras, utan tagit avstånd, hållit för näsan, blundat och hoppats på det bästa. Det hade möjligen kunnat gå än värre, men 20 mandat till ett parti som specifikt vill stoppa den utomeuropeiska invandringen är illa nog (här är resonemangen tämligen luddiga: ofta dras exempel som att “de” inte kan språket och kan därmed inte delta i samhället, t ex rösta – men nog är det lika svårt för inflyttade finnar och polacker att lära sig svenska, som för somalier och irakier). Dessutom har Sverigedemokraterna fått mandat i alltfler kommuner runtom i Sverige, i allt större utsträckning även utanför Skåne och i Grästorps kommun tog sig en medlem i Svenskarnas parti, tidigare Nationalsocialistisk front, in i kommunfullmäktige.[4][5]

Så har Sverige blivit mer främlingsfientligt? Det tror jag inte. Istället är det en tydligt uttalad främlingsfientlig och rasistisk politik som flyttat ut från de svettiga källarlokalerna och som nu förmedlas på konventionellt sätt istället för några enstaka testosteronstinna demonstrationer eller klotter. Sådana grupper som driver dessa enkla lösningar på samhällsproblemen finns förmodligen i alla moderna samhällen och så även i Sverige. De kan i värsta fall utgöra en procent av valmanskåren.

Vilka är då de resterande väljarna bland de 330157 (enligt valnattsresultatet)  som röstat på Sverigedemokraterna? Det kommer säkert svar på dessa frågor, men här kommer ett antal hypoteser: För det första har Sverigedemokraternas insteg uti offentlighetens ljus tillsammans med etablissemangets bemötande av dem mobiliserat en del lågutbildade som knappast är ideologiskt lika övertygade som de ovannämnda, men som ändå tror på de enkla lösningar som presenterats. I vanliga fall hade de inte röstat alls och muttrat i fikarummet på jobbet, men nu fanns äntligen ett annat alternativ. För det andra påminner SD om en slags subkultur där nog många som annars känner sig utstötta av etablissemanget får bli en av oss, och passande nog finns där också flera tydliga “dom”: utomeuropeiska invandare, de etablerade partierna, de onda medierna som är emot oss, och så vidare. Denna vi-mot-dom-kultur känns igen från t ex supporterkulturer, och stämningen på SD:s valvaka häromdagen var inte helt olik den när supportrar uppvaktar sitt lag efter en stor framgång. Den här typen av kulturer är utpräglat manliga. För det tredje får man förmoda att det bakom SD:s 5,7% finns en del allmänna proteströster mot etablissemanget. De partier som satt i riksdagen under förra mandatperioden kanske är för lika och förmår ej att erbjuda tydliga alternativ, särskilt inte nu när man kompromissat sönder sig i två block.

Oavsett vad är Sverigedemokraterna nu Sveriges sjätte största parti.

Dags för en sammanfattning. Orsaker till valresultatet:

  • De skickliga nya moderaterna
  • Fredrik Reinfeldts faderliga pondus och hundvalpsögon
  • Könsmaktordningen
  • De etablerade partiernas svårighet med erbjuda alternativ till alla, särskilt unga män
  • De etablerade partiernas icke-bemötande av SD

[1] Valmyndigheten http://www.val.se/val/val_02/slutresultat/00R/00.html
[2] Valmyndigheten http://www.val.se/val/val2006/slutlig/R/rike/roster.html
[3] Valmyndigheten http://www.val.se/val/val2010/valnatt/R/rike/index.html
[4] DN.se http://www.dn.se/nyheter/valet2010/111-miljoner-till-sds-kassa-1.1173695
[5] DN.se http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nazister-in-i-grastorps-kommun-1.1173757

Kategorier
Spaning

Stolpe ut!

Förra helgen stärkte Sverigedemokraterna partiets martyrroll när medlemmen David von Arnold Antoni attackerades och fick ett hakkors inskuret i pannan. Hela politikersverige fick uppmärksamma SD och fördöma politiskt våld. Nu visar det sig att rättsläkaren som undersökt von Arnold Antoni är relativt säker på att skadorna är självförvållade.

Friskt vågat! Verkligen en slags hundraprocentig satsning. Valkampanj på bästa hollywoodvis. Men att denna ambitiösa plan gick i stöpet, borde kosta Jimmie Åkessons pack någon procentenhet!

Läs mer: http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1242135/Lakare-von-Arnold-skar-sig-sjalv.html

Kategorier
Samhälle

Valfeber

Prognosen spår ytterligare fyra år av vinande högervindar. Den rödgröna rörans hopp är satt till en annan prognos som menar att så många som närmare två miljoner väljare inte bestämt sig än.

Det är uppenbart att Mona Sahlin fyller Göran Perssons skor som alliansens trumfkort och kampen om vilket block som blir störst är i min bok avgjord. Förutom att oppositionens statministerkandidat blivit allmän hackkyckling och allmänt impopulär, är individualismens framfart på bekostnad av en slags solidaritet påtaglig. En inte helt oäven gissning är att det främst är främlingsfientlighet bakom denna individualism. En syn på medmänniskorna, som präglas av misstänksamhet snarare än omtanke.

Så av de osäkra väljarna tror jag att hälften stannar i soffan och de flesta av resten väljer det som på kort sikt känns bäst i plånboken: Alliansens skattesänkningar.

Men det är ändå olidligt spännande:

  • Kommer SD in?
  • Åker KD ut?
  • Blir det rekordvaldeltagande?
  • Hur dåligt kan det gå för socialdemokraterna? Avgår Sahlin direkt på valnatten?
Kategorier
Samhälle Spaning Sport

Det nya Sverige

Fotbollslandslaget har en ny tränarstab efter åratal av Baloo och Tråklasse och sedan bara Tråklasse. Nu är det Trivselerik som styr skutan genom ur och skur, förhoppningsvis mot nya härliga platser världen över. Till att börja med räcker det med smugglarfärjan från Nynäshamn till Polen (och Ukraina) 2012.

Trist nog för Tråklasses del så är det ju väldigt kul med det nya fräscha, istället för det gamla halvsura. Erik Hamrén erbjuder helt enkelt ett lite trevligare bemötande, även om han angränsar till det populistiska emellanåt. Och så länge laget vinner är det lätt att vara glad. Segrarna mot Ungern och San Marino är en utmärkt start. Det får blåsa lite av en motvind innan man på allvar kan ta ställning till Trivseleriks briljans.

Till sin hjälp har han en generation hyggliga svenska bollspelare. Man åstadkom ett trevligt offensivt spel i båda matcherna, men mot Ungern släppte man å andra sidan till otäckt många kontringar. Det kanske ändå blir så att Tråklasse får rätt i förlängningen: det lösare tyglarna och den offensiva kreativiteten kostar Sverige några viktiga poäng. Visserligen vann Sverige med 2-0 mot Ungern, men en mer behärskad offensiv och säkrare defensiv där man till varje pris håller sig på “rätt sida” kanske hade varit tråkigare att se, men ändå en mer säker 1-0-seger.

Så länge Zlatan är glad och peppad kan det dock gå hur bra som helst.

Det nya Sverige kanske går att jämföra med de nya moderaterna. Den nya huvudtränaren Reinfeldt och den assisterande Borg är ena riktiga mysfarbröder som alltid anstränger sig till en myndig, faderlig ton. Det är skillnad mot både den gamla regeringens tråkfossiler i Persson och t ex Ringholm, men också till de gamla moderaternas lite mer gåpåiga översittarattityd, som vi sett hos  Bo Lundgren, Carl Bildt, Anders Björck och inte minst den blott skenbart nye, och numera föredetta arbetsmarknadsministern, Sven-Otto Littorin.

Nu har Reinfeldt tagit Sverige till ett slutspel. Många är nöjda, men nu finns inte den vägvinnande moroten att rösta bort Persson kvar. Reinfeldts framgång hänger troligtvis på hur mycket av en morot det är för den “rörliga” gruppen bland väljarna att Mona Sahlin inte ska bli svensk regeringschef.

Kategorier
Spaning

Ideologi och politik

Ibland finns det en diskrepans mellan människors ideologi och olika politiska ställningstaganden. Man menar sig vara en tvättäkta socialist sprungen ur arbetarklassens mylla, men visar sig sympatisera med konservativa eller liberala idéer när det väl kommer till kritan. Eller tvärtom?

Nu är det läge att testa sig, så att man inte lägger fel valsedel i kuvertet när det är valdags i höst! Axess har ett sådant test: http://www.axess.se/newspane.aspx?id=8

Jag är till 80% det jag utger mig för att vara.

Kategorier
Samhälle

Ideologiernas återuppståndelse

Det politiska klimatet i Sverige är spännande. Man kan bara tacka den aktiva borgerliga politiken, de nya småpartierna och finanskrisen för det.

 janbjfredrik

Foto: Pawel Flato

Borgerligheten kan ha vunnit makten tack vare människans grundläggande egennyttighet, där många med rötterna i arbetarrörelsen, men nu i själva verket politiskt ointresserade, valde Alliansen för att sänka sin egen inkomstskatt. Dessa hade förmodligen haft många goda år och fin löneutveckling i högkonjunkturen, köpt hus, stora TV-apparater och nya bilar. Det är säkert lätt att i det läget bli kräsen och önska någon tusenlapp extra till i hushållsbudgeten, vilket Alliansen erbjöd. De “arbetare” som röstade blått röstade knappast ideologiskt, utan praktiskt egennyttigt – vilket också ser ut att vara melodin nu och i framtiden. Det ska också sägas att många inom den rödgröna röran ville ha något nytt och fräscht istället Göran Persson.

Nu slog finanskrisen till. En hel del “arbetare” har lämnat fack och A-kassa på grund av den förda politiken. Många har fått gå från sina jobb och fler ligger i farozonen. Det känns som att nästa val kommer att bli mer ideologiskt än på mycket länge. Kommer svenskarna att fortsätta tro på Alliansens ideologiska ansats om mer pengar i plånboken efter skatt, men å andra sidan mindre bidrag för dem som hamnar utanför arbetsmarknaden för att det ska löna sig att arbeta? Eller kommer upplevelsen av den osäkrare kristiden göra att svenskarna vill ha staten som en bidragsgivande hjälpande hand och därmed röstar på den rödgröna röran? Eller kommer svenskarna skuldbelägga svensk invandrings- och integrationspolitik och måhända i större utsträckning rösta på Sverigedemokraterna, så att de kommer in i Riksdagen med möjlig vågmästarroll? Eller kommer den personliga integriteten på Internet (och möjligheten att ladda ner upphovsrättsskyddat material) fortsätta vara en nyckelfråga och ge Piratpartiet en vågmästarroll? Klimatdebatten har fått ge vika för den ekonomiska krisen under det senaste året – frågan är vilken effekt det får för Miljöpartiet, även om det gick bra för dem i EU-valet för ett par veckor sedan. Det är dock inte omöjligt att de tar än fler röster från Socialdemokraterna, som har allt svårare att engagera folk med sin otydliga politik. Det ser också ut att kunna bli allt tuffare för ytterligheten Vänsterpartiet i det alltmer liberala samhällsklimatet – skulle de rent av hamna under 4% på riksbasis, kan det blir svårt för de rödgröna.

mariawmonas

Foto: Riksdagen

Är det inte spännande, så säg! Så här många spännande utgångspunkter var det länge sedan vi såg.