För en månad sedan berättade en kollega att hon sett föreställningen Mormors svarta ögon på Dramaten, en enmansföreställning med sverigefinskt tema av och med Tanja Lorentzon. Samma dag spanade jag nyfiket efter kommande föreställningar, bara för att finna att den var färdigspelad för den här gången. Nu är det klart att den ska få nypremiär, men av en händelse råkade jag zappa till SVT2 ikväll, just när en inspelning av föreställningen började.
Hur var den då? (Så mycket bättre.) En välfungerande enmansakt. Det är alltid lika imponerande när en person med hjälp av sitt skådespel, musik och andra effekter skapar ett persongalleri som kan kännas starkare än en ensemble.
Och visst kommer problematiken med den sverigefinska kulturidentiteten fram, även om just Tanja Lorentzons största sorg känns att vara att ha blivit lurad på det finska språket, när mammas konformism till slut vann mot pappans fennomani. Den sorgen undkom jag bland många andra.