Fjällbrynt delade ut gratis messmör vid T-centralen imorse. Om jag får spekulera fritt tror jag att det var en osedvanligt seg gratisutdelning. Vem gillar messmör egentligen?
Bildbevis finns på min favoritblogg lokaltrafikant, fast då från Gullmars.
Författare: Janne
Det perfekta ljudet är det breda ljud med visst tryck som kommer från en ljudanläggning som är liten, nätt och lättplacerad. Den senare aspekten är förmodligen viktigare. Så med andra ord är jag inte en hifibög, vilket Stephan Mendel-Enk lite tröttsamt kåserar om i dagens Metro.
Men någon typ av ljudanläggning krävs, för en platt-TV:s inbyggda högtalare på baksidan duger inte till mycket. Men ett redigt 2.0-system kostar för mycket, och de flesta kompakta system är för kvadratiska. Just nu är det en Philips som närmast har rätt mått, men jag tror inte på Philips på ljudfronten. Ska se om någon ljudhandlare kan erbjuda provlyssning.
Skillnaden mellan att leka Lego och att sätta ihop möbler från Ingvars är knappt märkbar.
Kategorier
Den röda tråden
Den röda tråden blir allt tydligare i att engagera sig i både Arsenal och Björklöven. Det är smärtsamt!
Kategorier
Umeå-Lycksele
Det sägs att regionaltåget mellan Umeå och Lycksele är en succé. Det finns förstås nackdelar, som man skriver i artikeln: bussarna, som nu dras ned på, har ju stannat lite överallt, medan tåget bara stannar i Hällnäs, Vindeln och Vännäs. Det innebär sämre service, eller förlorad miljöeffekt när människor tar bilen till stationerna. Länstrafiken borde också snarast engagera sig i att utveckla matartrafik till stationerna, istället för att fortsätta med sin gamla tidtabell som inte alls är kompatibel med tåget.
Om trafiken blir fortsatt bärkraftig öppnar det sig dock intressanta möjligheter för en själv i en eventuell framtid hemmavid: bo billigt i Vindeln, jobba i stan. Eller i värsta fall tvärtom.
Kategorier
Janne Löparen
Att lunka runt en halvtimme är bara trevligt, tycker jag.
Hade man åkt tillbaka i tiden till den Janne som just hade börjat konditionsutvecklingen och krigade varje sekund efter de första 30 för att överhuvudtaget överleva hade han nog varit lämpligt skeptisk. Hade man åkt till Janne före 2010 så hade han skrattat. Han skämtade ofta om att någon borde hjälpa löparna ur sin plågsamma misär. Om han själv skulle röra på sig så fordrades racket eller klubba av något slag, eller åtminstone en boll. Man kan förändras.
Kategorier
Delade tankar
Croneman plockar trådar från Jannes blogg.
Man läser om plan som kraschar i hjärtat av Afrika, i bortersta Ryssland eller bland robinsonöar i Sydostasien, och det självcentrerade och förmodligen nödvändiga filtret för att undkomma all världens sorg klickar in och gör händelserna till små notiser, strax intill den om att man haffat en rattfull.
Men så sitter den hjärtlige Stefan Liv ombord på det plan som idag kraschade i Ryssland och plötsligt kan man inte värja sig, filtret biter inte längre. Man känner sorg och det blir inte bättre av att man tänker sig hur alla de ombord hann upptäcka att det gick dåligt med flygandet, möjligen en smäll, brand, en kort stund av panik och sedan ridå.
Kategorier
Go, Wendt, Gone
Har det blivit tuffare i samhället när vi kritiserar enskilda aktörer i vårt fotbollslandslag brutalare än någonsin tidigare eller är problemen på vänsterbackspositionen av historiskt stora proportioner? Behrang Safaris fadäs till inkast och virriga spel mot Holland häromåret och Oscar Wendts mardrömsmatch med blekt och nervöst passningsspel, volleybollslaget och en handfull turer till korvkiosken är förstås inte till glädje för någon, men är det rimligt med dessa sågningar? Eller har tidningarna bara hakat på sina läsare, som innan tvåvägskommunikationens internet satt i soffan och gormade och muttrade för sig själva och nickade instämmande till en 1:a i betyg för en viss spelare, men som nu har möjlighet att spy ur sig all möjlig galla på Twitter, Facebook, kommentarsfält i tidningar och så vidare?
En klassisk bedömningsmodell (“kritik”) bland pedagoger är 2+1: man drar två saker som någon gjort bra och en sak som kan bli bättre och utvecklas. På så vis behöver man inte hamna i läget att man först säger bra saker men sedan dödar allt med ett “men”. T ex: det här resonemanget är utmärkt, formalian är genomgående felfri och i nästa rapport får du fokusera lite extra på att inte vara rasistisk.
Det är väl gulligt?
Oscar, du var oftast på rätt långsida av banan och hade rätt kläder på dig, i nästa match kan du väl göra några fler bra saker.