Oj, oj, oj… nu börjar vi lämna sista kurvan för upploppet intill mål: rekord ska slås, mål uppnås och resultat utvärderas. Det är maj i skolan. En tid som är lika jobbig som den är spännande och dynamisk väntar, högarna på skrivbordet ska växa snabbare än på hela arbetsåret – men å andra sidan för sista gången innan det är sommaruppehåll.
Usama bin Laden är död. Operativt ledarskap lär inte saknas inom organisationen. Terrorn lär fortsätta och trots segerrusiga amerikaners grabbiga jubel är det nog framförallt inom al-qaida som likviderandet av bin Laden kommer att få störst effekt.
Valborgsmässoafton spenderades på Stadsteatern och Bröderna Karamazov. Bitvis var föreställningen svårt kärv och tungrodd, bitvis gick den hem med starkt spel och humor. Nu när jag bläddrar bland recensioner, brutalt sågande såväl som broderligt upplyftande, så tycker jag att alla har rätt. Det främsta bestående intrycket blev ännu en bok på listan som jag skulle vilja och kanske också borde, men förmodligen aldrig kommer att läsa.
http://www.expressen.se/kultur/1.2352736/broderna-karamazov-stockholms-stadsteater
http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/broderna-karamazov–pa-stockholms-stadsteater
Stockholmaren flyger akrobatiskt uppför trappan, är nära att knuffa och att bli knuffad och slinker sedan i sista svettiga ögonblicket in mellan de tunnelbanevagndörrar som stängs.
Nästa tåg kommer om en minut.
Umeå erbjuder fint vårväder och korta avstånd.
En av mina fritidssysselsättningar är att plinkeplonka ihop lite trudelutter av varierande slag. Idag behöver man inget band, det är bara att sätta igång datorn och lirka ihop sakerna var och en för sig.
Enkelt uttryckt kan man säga att man kan vara bra på att skriva låtar, spela instrument eller producera musik. Jag kan inte säga att jag är någon talang på de två förstnämnda, men allra minst förmåga har jag ändå i produktionen eller mixningen. Jag har inte tålamodet som krävs av en ens medioker producent, men lite då och då lär man sig något nytt. Häromdagen investerade jag några kvartar på att läsa lite mer om hur man ska mixa så att gitarrerna och sången inte ska gröta ihop sig, och se på fan, det lät ju bättre.
Jag blev inspirerad och satt några timmar. Ett tag var det rena rama Cheiron i stugan och musiken kändes fet och tajt, när det till sist blev tid för eldprovet: bort med hörlurarna, ut i köket för lyssning på vanlig hemmastereo. Och inte helt otippat visade sig att det jag eventuellt lärt mig inte hade så stor inverkan i praktiken och mixen var grötig. Istället för att ha nått sista lägret innan slutklättringen står jag nu kvar på bergets fot och har i bästa fall knutit skorna.
När man hattar runt lite mellan datormaskiner hemma och på jobb kan det vara frustrerande att allt inte ser ut som det ska – den där grymma sidan som man hittade finns inte i historiken, för att inte tala om bokmärkena. Ännu ett skott i krysset kommer då från Google vars Chrome enkelt kan synkroniseras med hjälp av.. ..Google-kontot.. ..och därefter ser ens Chrome likadant ut överallt. Irriterande bra, när ska de göra bort sig?
Nu ingen arbetsplatsförlagd arbetstid förrän den 26/4.
Jahapp.
Maciej Zaremba har kommit till den andra artikeln i en reportageserie i DN, där den svenska skolan får utstå en genomlysning. Formuleringarna är välkända för många, inte minst folk inom skolvärlden – men det saknas drivkrafter för att göra någonting särskilt åt det. I de enskilda fallen och i de enskilda relationerna är det bekvämt att släppa igenom elever som inte når målen – att inte göra det innebär konflikt och sämre förutsättningar i lönesamtalen.
Ett problem inom grund- och gymnasieskolan?
Nej, nej. Universitetsinstitutionerna tar emot samma elever och släpper igenom dem på samma vis – för annars blir det inga inkomster.
Allt det här är tämligen logiskt, enkel matematik.