Kategorier
Samhälle

Bostadsrapport från en plebej

Det är inte lätt att komma från samhällets lägre skikt. Man saknar kunskap och kapital för att komma till rätta i det kapitalistiska samhället. Se bara på mig; enligt en färsk beräkning har jag sedan jag flyttade hemifrån 1998 lagt ut 1,1 miljoner kronor på hyra för bostad. Nåväl, jag har förstås undkommit ansvar för och arbete med egendom, men alla afs och vons skrattar nog gott åt hur jag investerat mitt kapital. För samtidigt har ju den som haft kunskap och kapital köpt bostäder och låtit värdet bubbla upp sig riktigt ordentligt. Jag är helt säker på att jag hade kunnat köpa en bostad på Ålidhem för några enstaka tiotusingar 1998 och sedan sälja för mångdubbelt mer 2009 när jag lämnade stan. Men inte skulle väl jag belåna mig? Eller spara ihop kapital för den delen. Då hade jag haft till insats i Stockholm och banne mej, det hade nog kunnat bli en fin vinst över de fyra åren där.

Debatten om bostadsbubblan hålls ganska lågmäld av de många intressenterna. Det är många som har bostadsrätt eller villa och de vill knappast se bubblan spricka. Bankerna gör som bekant enorma vinster på de allt större bolånen – det vore eländigt för dem om marknaden imploderade. Hushållens höga belåning försöker åtminstone Riksbanken föra fram som ett problem, men de nämnda intressenterna pratar om annat; flyttskatter. Det sägs att de höga flyttskatterna är orsaken till allt ont på den svenska bostadsmarknaden. Flyttskatter är givetvis bara ett ord man hittat på, i själva verket handlar det i huvudsak om att skatt betalas på vinsten vid försäljning, ungefär som var och en gör på sin lön eller när någon vinner på lotteri. För egna fastigheter med lagfarter och pantbrev som fastställs som andel av köpeskillingen kunde man möjligen ha ett tak, det blir snabbt absurda summor. Men nej, dessa “flyttskatter” skulle förmodligen inte lösa problemen på bostadsmarknaden, utan bara öka klyftorna.

Det är andra tider nu. Förr tog man på sig finaste skjortan för att gå till banken och övertyga dem om att man duger som låntagare. Men marknaden har exploderat och nu slåss bankerna om att ge var och en lån för att få en smaskig ränteintäkt. Tyvärr innebär det ju också att många som kanske inte borde låna miljonbelopp ändå får göra det. Givetvis är det dessa som kommer att råka mest illa ut när bostadsbubblan spricker. Eller räntorna höjs till normala nivåer.

Själv är jag inte i farozonen, men har å andra sidan spolat ner en miljon kronor genom den allmännyttiga toaletten.

Nya pengarCreative Commons License Per Åström via Compfight

Kategorier
Kultur

En ljuvlig sommarkväll

PANO_20150627_221628

Kent spelade och avslöjade att man ska in i studion i höst. Setlistan var bekväm, typ samma som förra året, utan några egentliga ögonbrynshöjare, men det var ändå mycket mer drag än ifjol.

Och sedan blev jag sjuk.

PS. Muse var kanon. Robbie Williams var festlig. Seinabo Sey var fantastisk, kan bli hur stor som helst.

 

 

 

Kategorier
Lista Spaning

Månadstoppen: Maj i botten

Börjat så sakteliga klaga på majplågan, som varken är pollen eller ruttet gräs, utan den årliga arbetstoppen. Hjärnan försöker gnugga på med komplexa analyser, käkarna är mer spända än vanligt och någonstans där, bara några veckor bort väntar friheten, men det hjälper inte. Som en liten avslappningsövning tänkte jag fundera på vilken månad som är bäst och vilken som är sämst:

  1. Augusti – varma dagar, mörka härliga kvällar.  Maximalt utvilad.
  2. Juli – planlös i kortbyxor
  3. Oktober – frisk, vacker höst, innan det blir mörkt
  4. September – man är igång med året och känner sig stark
  5. Juni – sommar, trots obligatorisk sjuka och många väderbesvikelser
  6. December – nödvändigt helgljus i mitten var mörkret
  7. April – vårtröttheten slår till
  8. Februari – ljuset tänds
  9. Mars – en menlös, lång månad
  10. Maj – maximal påfrestning, men det grönskar i bästa fall
  11. November – naturen kapitulerar, solen går ner för gott
  12. Januari – lång kall månad i väntan på löning

 

Kategorier
Samhälle

Högervinden blåser

Analysen nedan var korrekt, inte bara på partiledarnivå, utan även bland väljarna öppnas nu dörrarna till Sverigedemokraterna hos högerpartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern. Snart är det Jimmie Åkesson eller Mattias Karlsson som myser hemma hos Annie i Maramö och förbereder det nya högerlaget. Den stora förloraren torde initialt vara Moderaterna, som då inte längre är överlägset störst i blocket och nog tvingas överlåta betydande poster till Sverigedemokraterna i en kommande regering. Eller så återvänder många väljare till m när man visar sitt rätta ansikte och minskar både solidaritet och skatter till förmån för individens misstro till andra människor. Ett övergivande av decemberöverenskommelsen blir en riktig chansning för moderaterna.

Kategorier
Samhälle Spaning

AKB vacklar om öppna hjärtan

Efter decemberöverenskommelsen skrev jag att Anna Kinberg Batra därmed stod upp för Reinfeldts vädjan till svenska folket att öppna era hjärtan. Såg inte programmet “Partiledaren” ikväll, men förstår av tidningarna att hon pressades i denna fråga och kunde inte lämna ett rakt svar.

Anna Kinberg BatraCreative Commons License Ragnar Jensen via Compfight

Vilket är förståeligt, ty det äro uppror bland gammelmoderater på högerkanten och på sina håll har man hållit distriktsomröstningar för att förkasta överenskommelsen.

Att inte fullt ut ta ställning för “öppna era hjärtan” kan också betraktas som en vag flirt med Sverigedemokraterna.

Men samtidigt har hon försvarat decemberöverenskommelsen, vilket möjligen är en flört med alla de som inte vill ge makt åt Sverigedemokraterna, men som också är ett slag på käften på såväl gammelmoderater som sverigedemokrater.

Det är en balansgång mellan ett eller annat nonsens i toppolitiken. Därmed kan vi redan nu utropa Kinberg Batra till Sveriges nästa statsminister.

Antingen blir man större än den rödgröna röran och låter decemberöverenskommelsen plåga socialdemokrater att trycka på avstår-knappen på voteringar.

Eller så välkomnas Sverigedemokraterna in i alliansvärmen med en video liknande den som Ebba Busch Thor fick häromdagen. Jag tror att det är möjligt med nuvarande laguppställning i Alliansen. Får Jan Björklund foten och ersätts av Cecilia Malmström eller Birgitta Ohlsson blir det inget av det hela.

Kategorier
Spaning

Vem är du (lik)?

Det tråkiga med att åldras och på löpande band lära känna nya människor är att man får konstatera att ganska få är unika. I själva verket är de flesta lik någon annan.

Kategorier
Personligt

Nomaden

Häromsistens listade jag alla adresser som bebotts av mig. Nu ska den 10:e läggas till handlingarna och den 11:e tillträdas, en rätt så oinspirerande flytt på 500 meter för ett extra rum.

En riktig nomad, en representant för resandefolket?

Vad är hemma?

Kategorier
Sport

En svår skidnöt

För det första får vi säga att det är en underbar svensk skiddag, när Charlotte Kalla krossade allt och alla och vann VM-guld på 10 km fristil, individuell start.

Charlotte Kalla
Marius Konrad Eriksen via Compfight

Men sedan, då:

Skidor kan tävlas i på många olika sätt: Korta (sprint) eller långa (distans) lopp, klassisk eller fri (skate) stil eller båda, masstart eller individuell start eller jaktstart baserat på resultatet av ett eller flera tidigare lopp.

Men det mest omdiskuterade är kanske masstart eller individuell start. Nostalgiker som följt skidor länge är ofta emot masstarter och föredrar den klassiska ordningen att man skickas i väg en och en, gör sitt eget lopp och den som har bäst tid vinner. Vid masstarter skickas alla iväg samtidigt och den som först kommer i mål vinner. Den senare varianten  gillas främst av TV-bolag på kontinenten, sägs det. Det blir tydligare och mer spännande. På minussidan finns det vanliga fenomenet att en stor grupp av åkare först söndagsåker i 90% av loppet innan de tar i och tävlar på slutet. Särskilt herrarna gör sådana lopp, medan det i damernas lopp kan göras ryck tidigt som håller hela vägen. Individuella starter känns ärliga då söndagsåkningen förlorar i betydelse, men å andra sidan kan det bli som idag – att guldkandidaterna startar på olika tider – den ena med lätt snöfall och den andra med omfattande snöfall. Och dessutom är det en smula trist när världsmästaren åker på upploppet och det inte är helt klart om den vunnit. Det är verkligen en svår nöt att knäcka, men förslagsvis ska kortare lopp ha masstart och längre lopp kan ha individuell start.

Och det här då:

De så fantastiskt framgångsrika norskorna hade en sämre dag idag. En bom i smörreboden, sades det. Det verkade knappt besvikna, de bara konstaterade faktum och siktade på revansch snart. På sätt och vis fint förstås, men det känns också väldigt tydligt att de är lite mätta på framgång. Hade Kalla slutat 31:a med kass vallning hade hon kokat och gråtit om vartannat. Men förmodligen bryr sig de framgångsrika norskorna inte om platserna utanför pallen och gav upp – de såg knappast trötta ut i mål. Hade Kalla haft skitskidor hade hon ändå krigat och kanske slutat på nionde plats.

Kategorier
Samhälle Spaning

Politiskt deprimerad

Det har gått några tre år sedan Maria Sveland konstaterade sig vara politiskt deprimerad i den då hatiska diskursen.

Undrar vad hon känner idag? För ingen kan väl påstå att det blivit bättre, snarare sämre.

Då tyckte jag att det var en bra spaning och sympatiserade med hennes känsla, men jag tror att jag först nu förstår, eftersom jag känner så på riktigt.

Det finns liksom ingen mening med att diskutera och debattera saker. Folk tycker olika och kan inte mötas, kan inte bemöta varandra med annat än sina egna åsikter (i bästa fall) eller hat (i sämsta fall). Alla är kränkta, alla är offer – förutom möjligen de riktiga offren.

Kategorier
Samhälle

Negativ ränta – satsa på offentlig konsumtion

Riksbanken sänkte styrräntan till -0,1% och hoppas nu att köpfesten ska komma igång och driva upp priserna (och tillväxten, även om konjunkturen knappast kan anses vara alltför låg).

Min bild av nationens tillstånd är att gemene man inte har något behov av konsumtion.* Räntorna är låga sedan länge, samtidigt som skatten på arbete sänkts i två mandatperioder. De flesta har vad de behöver och de som inte har det är förmodligen diskvalificerade av girigbukarna på banken. Situationen tycks helt klart vara utom Riksbankens kontroll. Det enda räntesänkningarna nu leder till är att bostadspriserna drivs upp och bankerna gör ännu större vinster – är det verkligen dit vi vill skicka hundratals miljarder av vårt överskott , som hade kunnat användas till något vettigt.

Staten har då ett verktyg kvar för att påverka ekonomin, nämligen statsbudgeten. Eftersom gemene man har det mer än gott ställt kan man gott och väl höja flera skatter, t ex höja skatten för alla som tjänar över 30 000 kronor. Skattehöjningarna ska sedan användas till riktade insatser mot underbetalda kvinnodominerade yrken, som lärare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Skulle dessa få någon ytterligare tusenlapp i lön skulle efterfrågan på varor och tjänster och inflationen ta fart. Staten behöver också göra riktade insatser på upprustning av järnvägar och bostadsbyggande av allmännyttiga hyresbostäder i städer som lider av bostadsbrist. Ge sysslolösa ungdomar en genväg in i arbete i dessa branscher.

Med något åtstramad budget i hushållen kommer bostadsmarknaderna kylas av och risken för bubblor minskar. Samma effekt har byggandet av hyresbostäder.

Eller så fortsätter vi och blundar och hoppas. Innan bubblan spricker har bolånen säkert ökat med en miljon i genomsnitt och bankerna och dess ägare hunnit suga ut befolkningen lite till.

* Att missnöjespartier gör succé och det alltmer öppna rasistiska hatet tar sådant utrymme i en situation där vi har det så här pass bra är anmärkningsvärt. Vi har råd att ta emot flyktingar och vi skulle ha råd med en ännu bättre integration.