220 mil i bil och ett rejält galej. Så kan en helg se ut.
Författare: Janne
En rejäl bom
En liten miss, brukar Stig Strand säger hela tiden när folk åker slalom. Att åka ur loppet är en något större miss, men ändå så vanligt förekommande att man inte behöver höja på ögonbrynen. Vad är en rejäl miss i slalom? Jag tänker mig att man tokladdar vid starten, inväntar startsignal, hoppar iväg och så har man glömt sätta fast pjäxorna i bindningen. Det vore en rejäl bom.
Det var nämligen så att pendeltåget hem häromdagen gasade på så friskt att den missade att stanna tidigt nog vid perrongen och tvingades att backa. Nu vet jag i och för sig inte hur vanligt det är, men har aldrig varit med om det tidigare och det känns som en rejäl bom.
Min personliga mardröm, som skulle avsluta min karriär, är att jag hoppar upp för att dra ner projektorduken, bryter en hälsena i landningen och blir liggande. Vad är din rejäla bom?
Foto: cc by-sa Udo Schröter
Lärare i allmänhet
Lärare är generellt ganska duktiga på att uppmuntra och applådera framträdanden av elever. Eleverna får konstruktiv kritik och självförtroendeutvecklande uppmuntran.
En och annan sakkunnig, typ forskare, kan också få viss uppskattning av lärare, även om det just bland lärare är en överrepresentation av människor som tror sig kunna och veta allt.
Där elever och sakkunniga ofta klarar sig hyggligt, är det helt kört för skolledare, skolpolitiker och representanter för Skolverket. Även om de skulle lova guld (högre lön!) och gröna skogar (mindre elevgrupper!) så skulle lärarkåren möta dem med skepsis och beklaga sig efteråt.
Idag var jag på konferens med Skolverket och bjöds på en ganska lämplig och relevant presentation, men den stora svårspelande lärarmassan tackade för kaffet med en ytterst förmäten applåd. Typiskt.
En god kristen
På morgonpromenaden visar det sig att det är flaggdag. Pridefestival? Prins Daniels namnsdag? Kanelbullens dag?
Nej, ganska snart räknade jag ut antal dagar efter påsk till 50 och konstaterade att det är pingst. Det som firas är att den helige ande gav sig till känna för apostlarna.*
Glad pingst!
Fönt jag en körv…
Överhettade, överförfriskade eller övermodiga umebor verkar ha en fallenhet (he he) att hoppa från Tegsbron ner i Ume älv på heta sommardagar.
“Det är väldigt onödigt att ungdomarna gör detta”, säger brandmästaren i Umeå kommun till Västerbottens Folkblad och bekymrar sig över att det blir onödiga utryckningar som tär på kapaciteten.
Brandmästaren heter Conny Qwarforth! Kung.
Nya genvägar!
Är gäddhänget borta med hjälp av runkhanteln nu?
Då är det bara att angripa kärlekshandtagen genom att svänga stjärt med manicken nedan.
“Hemligheten är den unika cirkelrörelsen.”
Fyra sekunder
Härliga fyra sekunder per person när dussinet deltagare i Vem vet mest? presenteras i början av programmet. Det går inte att handskas med dessa fyra sekunder utan incidenter: det har vi fått bevisat i hundratals avsnitt. Förra veckans repriserade fredagsfinal har flera goda exempel. Den som ändå försöker mest och bäst är Håkan med sin inverterade vinkning vid 00.33.
Tennisbollspromenad
Ett minne från ungdomens ljuvliga sommarkvällar på Ålidhem uppenbarade sig: Av och till, närhelst det var dags att gå en bit, t ex till Statoil för att köpa gotta i natten, så hände det att vi tog med oss en tennisboll att kasta emellan oss för att krydda promenaden med lite underhållning. Det fungerade bra.
Ett annat minne, snarare från barndomens friska vårmorgnar: Vi åkte buss till skolan. Vid vår hållplats var vi minst fyra gossar som så snabbt snön tinat bort spelade lite vägg i väntan på bussen. Jävlar vad vi hamrade i väggen och jag kan inte tänka mig annat än att det dunsade fint i lägenheterna där i det hus som brann ned några år sedan. Klockan var dessutom alltid före halvåtta, men det var aldrig någon som klagade.
Några riktigt härliga bollar fick vi se i söndagens final i franska öppna mästerskapen i tennis mellan ödmjuke Roger och kaxige Rafa. Roger borde ha tillämpat den geniala taktiken att börja skratta åt alltings lustighet när de springer och stånkar som värst, för att på så sätt få Rafa ur balans. Den fungerar alltid på spelare med humörsvängningar.
Roger Federer ( Foto: cc by-nc-nd Abdou.W )
Sista stigningen
Klockan gick snabbt idag, men det är ju sista stigningen till toppen som pågår. Bedömningar haglar: gult kort, rött kort eller bara frispark – ibland en klapp på axeln. Luften är fattig på syre, man har redan tagit sig flera kilometer i höjdled och tröttheten smyger sig på. Men någon gång under onsdagen sätter jag mig på stjärtlappen och åker hela vägen ner till ett helt annat klimat av värme, grönska och lata dagar. Men tills nedfarten hatar jag karriärsvalet i några timmar till.