Skillnaden mellan att leka Lego och att sätta ihop möbler från Ingvars är knappt märkbar.
Kategori: Spaning
Umeå-Lycksele
Det sägs att regionaltåget mellan Umeå och Lycksele är en succé. Det finns förstås nackdelar, som man skriver i artikeln: bussarna, som nu dras ned på, har ju stannat lite överallt, medan tåget bara stannar i Hällnäs, Vindeln och Vännäs. Det innebär sämre service, eller förlorad miljöeffekt när människor tar bilen till stationerna. Länstrafiken borde också snarast engagera sig i att utveckla matartrafik till stationerna, istället för att fortsätta med sin gamla tidtabell som inte alls är kompatibel med tåget.
Om trafiken blir fortsatt bärkraftig öppnar det sig dock intressanta möjligheter för en själv i en eventuell framtid hemmavid: bo billigt i Vindeln, jobba i stan. Eller i värsta fall tvärtom.
Delade tankar
Croneman plockar trådar från Jannes blogg.
Det ser så bra ut på papperet:
Men tyvärr så är det sällan med verkligheten överensstämmande.
SL höjer priset på månadskortet med 14% fr o m 1 september.
Bussarna till och framförallt från Nacka centrum är ständigt överfulla. Jag står och förnedras dagligen. Det är rent löjeveckande att se kön med bussar in till Slussen i rusningen, ibland över hela Stadsgårdsleden. Och en utvecklad spårtrafik, typ tunnelbana, till Nacka är minst prioriterad av alla åtgärder.
Snart blir jag ensamåkande bilist.
Som jag skrev någon stund sedan så är det brist på lokala nyheter här i Stockholms-regionen, för att något ska få utrymme på tidningssidorna och newsflashar på webben, så måste det ju vara allvarligt, och inte något trams såsom grova misshandelsfall, väpnade rån eller krockar med lindriga skador.
Men så visade det sig att Polismyndigheten i länet twittrar. Så nu kan jag kolla Twitter och vilken deprimerande läsning: Det bara sprutar ut inlägg om pedofiler, personskador vid krock och rånade guldbutiker.
Lön för mördar’n
Idag på radion (Morgonpasset med de så välvilliga, men inte helt hundraprocentigt vältajmade sommarvikarierna Emma Knyckare och Rikard Diego) pratades det om att någon skulle få lön för mödan. Uttalet lät dock mer som mördan eller mördarn och med en googling visar det sig att det är ganska många som också skriver mördan. Oj oj, så mördosamt för skolan.
Hursomhelst ryckte det till i min göteborgartarm och plötsligen satt jag där med ordvitsen “lik är lön för mördar’n”. Genialt och förfärligt töntigt på en och samma gång, typiskt för göteborgshumorn. Jag undrade givetvis: har någon klämt ur sig den här dängan tidigare? Förmodligen, så är det oftast, tänkte jag och även om Google inte ger träffar på frasen, så e de’ la så att de’ finns en go’ gôbbe som dratt den jäveln nån gång.
Inspirationsföreläsare
Det är sådana tider då arten inspirationsföreläsare verkligen frodas omkring en. Själv har jag konsumerat fyra sådana under en vecka. Men varför kallas de föreläsare och inte komiker, narrar eller clowner? De har visserligen någon typ av budskap som går att sammanfatta i en punchlineliknande mening typ: … … äsch, inte ens från dagens shower kommer jag ihåg något av budskapet. Och de som står på scenen är inte uttalat bara pajasar utan oftast har de någon form av titel eller examen: psykolog, hjärnforskare, trendspanare – så egentligen är inspirationsföreläsartiteln så ihålig att den inte räcker. Över de senaste tre åren har jag på det här viset lyssnat på totalt tre psykologer i denna roll. Dåligt med jobb? Dåligt betalt? (Japp, en av de utbildningar som likt lärares knappt lönar sig.)
Nåja, de är roliga, men det hade ju lika gärna kunnat vara David Batra eller Johan Glans och då hade vi kunnat sätta rätt etikett på verksamheten, även om det kanske ser bättre ut med “föreläsare” på kommunens fakturor.
Lokala nyheter
Nu lokala nyheter från Sollentuna centrum:
Varje dag är det någon som ställer upp dörren till trapphuset så att vilken fan som helst kan gå in i huset och leva fan. Att någon sovit och kissat, alternativt endast kissat, i hissen kan ha koppling till detta fenomen.
För andra dagen i rad har morgontidningen uteblivit. När man är ledig är det riktigt tråkigt faktiskt. Med tanke på den öppna dörren borde tidningsbudet ta sig in åtminstone, eller så är det den urinerande förövaren som norpar åt sig tidningen.
En sniken villaägare med SUV, som förmodligen till vardags oftast håller till i bussfilen, brukar parkera utanför soprummet när denne går och handlar på ICA, för på den närliggande parkeringen måste man ju betala en slant eller så måste krångla sig in i parkeringshuset, och då är det rätt långt till ICA lär villaägaren tycka. Nu var det dock ett tag sedan villaägaren syntes till, förmodligen för att den stenbelagda väggen vid soprummet krossats av villaägarens SUV:s dragkrok när villaägaren senast roffade åt sig vad han anser vara sitt.
Och så vädret:
Tämligen grått, med några lätta regnstänk.
God förmiddag.
Alla har vi väl fnissat åt Serge Gainsbourgs olika versioner av Je t’aime… moi non plus, med sensuella viskningar och stönanden till den raffiga orgeln i bakgrunden.
Men värst ska det vara, eller skulle åtminstone vara, i Sverige:
Potenta namn
Det bästa med Turkiet, förutom stränderna i Side kanske, är de kraftfulla potenta namnen på städer och orter. Redan de största städerna, Istanbul och Ankara, ger en fingervisning om att här behöver man inte skämmas för var man bor.
Izmir, Bodrum, Mersin, Kayseri, Samsun, Isparta, Batman(!), Van, Fatsa och Bigadiç är bara några exempel på orter man gärna skulle komma ifrån.