Klimatförändringar, naturliga klimatcykler – kalla det vad du vill: men det snöfattiga och slaskiga november är ett tungt slag i magen, ett satans påhitt. Det här mörkret är inte bara mörkt, utan det äter upp det ljus som finns. Att köra bil är som att köra helt utan strålkastare; den våta asfalten, den fuktiga luften och den blöta skogen dödar alla strålar.
Om det ändå kunde bli några minusgrader och ett ordentligt snötäcke, så skulle november inte vara en sådan usel månad.
November.
Det känns som att jag har skrivit om det förr, men det verkar inte så – det svenska skriftspråket är alldeles för komplicerat, ja, nästan så att det skapar onödiga klyftor mellan människor.
Ta bara det här med sje- och tjeljud- hur många varianter finns det inte? Det borde införas en standard eller kanske helt nya bokstäver för dessa ljud istället för sj, sk, stj, skj, sch, j, ch, ti, si, g och sh (m fl –vissa räknar noga till 65), samt tj, k, kj och ch (osv). Finskan har en ganska smidig lösning där š är sje och tš är tje (typ), t ex šeikki (shejk eller schejk – vi har inte riktigt bestämt oss) och Tšekki (Tjeckien). Svenskan har också en massa homofoner som kommer att innebära problem, som skälva och själva eller tjära och kära. Det får vi lösa, det viktigaste nu är ju att överbrygga stavningsproblemen. Låt oss bestämma att sjeljudet stavas sch och tjeljudet stavas tj.
En annan smidig lösning från finskan är att lång vokal skrivs ut med två av samma vokal, medan kort vokal är en ensam vokal. Den tar vi!
Vidare måste vokaler uttalas som de låter i alfabetet. O låter olika i not och kol – det måste sluta. Not är not och kol blir kål, osv. Alla j-ljud ska stavas med j, kort och gott. Ännu fler homonymer blir det, men det är bara att köpa.
Det här är bara några åtgärder på väg till ett rättvist språk, som jag nu tillämpar på ett tidigare stycke från bloggen:
Det individualistiska proschektet haar bliivit ett höögerliberaalt mörker däär man baara tänker påå sej schälv. Internets anånyyma rum haar lååtit toonen blii ootreevlig, vilket seedan nårmaliseerats. Tidningarna haar sluutat skriiva, de tjäänar pengar påå TV-reklaam fööre inslaag åm nånsens, eller rooliga bilder meed viraala eegenskaper. De schornalistiska inslaagen äär baakåm betaalväggar. Fålk seer inte påå TV, åch åm de jöör det äär det noog inte nyyheeterna ii första hand. Det finns föör många ingen såm helst mootpool till haatandet åch allt fleer haatar allt meer öppet åch rutiinmässigt. Det finns ijentligen ingen diskuschoon eller debatt. Diskuschoon åch debatt i saak krääver ansträngning åch kunskaap. Det äär mycket lättare att säja ”rasist” eller ”kåmmunist” eller hålla platta diskuschooner åm statistiik – såm den seenaste veckan åm huuruviida våldet haar öökat eller inte.
Ja, det var inte lätt. Nästan så att det finns korta, mittemellan och långa vokaler. I det ovanstående blev mittemellanvokalerna långa.
Svenska akademien! Jag är öppen för förslag kring konsultuppdrag.
Låt det vara sagt; Spotify är mycket trevligt!
Men när jag häromdagen hade anledning att rota i MP3-katalogen (eller MP3-mappen med modern datalingo) i min gamla dator så kände jag att det var något speciellt. För många i vår generation blev nog MP3-katalogen lika mycket värd som en fysisk skivsamling. Så blev det iallafall för mig. En väsentlig faktor för min del var att utrymmet länge var begränsat, det var inte lika lätt och billigt som idag att ha hur mycket hårddiskutrymme som helst, utan man fick lite välja vad som kvalificerade sig till MP3-katalogen. Vissa grupper fick egen underkatalog, andra kategoriserades efter genre. Ett riktigt skötebarn. Någon gång när jag har tid ska jag göra en massiv Spotify-lista med massor av låtar från MP3-katalogen att damma av någon gång när man träffar likasinnade.
Men oavsett hur fördelningen av Spotify:s intäkter ser ut borde musikindustrin vara nöjd med det, jag har aldrig spenderat så mycket pengar på den som med Spotify. På CD-tiden och den tidiga digitala download-marknaden köpte jag högst två skivor per år för max 200 kronor. Spotify kostar väl dryga tusenlappen per år.
Det lustiga och oekonomiska i det hela är att till 90% lyssnar man på samma musik om och om igen. Jag är ganska dålig på att utforska nytt och på sin höjd blir det någon handfull nya intressanta låtar per år som ofta hittats via radio.
Men det är enkelt, snabbt och superportabelt.
Aftonbladet berättar idag om Erling som i tisdags köpte öl som luktade illa. En väsentlig nyhet, men framförallt charmig för att de klargör varför de köpte öl på en tisdag och att reportern tog med det:
Både Erling Larsson och hans sambo har krävande arbeten.
För att koppla av brukar de ibland avsätta en halvtimme på kvällen för att titta på lite roliga klipp tillsammans.
– Det kan vara gott att koppla av och garva lite, säger Erling.
I tisdags köpte han ett tiopack Carlsberg på Citygross i Landskrona, gick hem och tog fram datorn.
– Jag öppnade en burk och jag trodde sambon eller katten hade fisit. Det luktade ruttet ägg.
Källa: Hagberg, Sebastian, “Erling köpte den dåliga ölen: ”Trodde katten hade fisit””, publicerad 2015-09-18 på aftonbladet.se, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21438919.ab hämtad 2015-09-18
Det är svårt det här med bokstaven z. Den luktar vagt av taget namn och dansband. Vidgar man perspektivet står det på sin höjd för en tafflig mexikan med svärd och mask. Men å andra sidan är den Zlatan.
Så, är det en bra idé att bygga ett varumärke på Z? Ser en annons i en tidning för de egendomslösa (Hem & hyra, tidigare Vår bostad) om en “ny finansiell tjänst” som hjälper dig att hitta de billigaste lånet. Zmarta. Vem vill göra affärer med Zmarta? Nog för att jag vet att det är svårt att sätta ett företagsnamn (det är faktiskt den enda orsaken till att jag inte har registrerat firma än), men här har ett befintligt finansbolag (förmodligen med hyfsad kassa i denna skuldbergets tid) avknoppat en ny verksamhet och förmodligen tänkt riktigt hårt för att komma fram till Zmarta. Inte en chans att man blir kund där.
Utbildningskoncernen PPS briljerar också. Bara en sådan sak att de först skapade varumärket Cybergymnasiet som kanske låg rätt i munnen på 1980-talet. Skolorna finns än idag, men jag reagerade starkt när en av skolorna som hade halvtaskigt rykte upphörde och ersattes av Snitz Gymnasium. Snitzigt! Inte en chans att man sätter sitt barn där.
Det finns för övrigt ett mogendansband som heter Znits.
Det är en fin tid vi lever i, en tid där utbudet av kunskap är oändligt.
Inget gott som har något ont med sig; “viralsajter” där samma roliga bilder snurrar runt och som någon tjänar annonspengar på, ett flöde från folk som glömmer bort att de inte sitter på fikarasten med grabbarna eller ensamma hemma på kammaren när de publicerar sina dummaste tankar, tidningars TV-satsningar, plastisk vuxenunderhållning, en ändlös rad av casinos där de som har de kärvt kan få det ännu kärvare och så vidare.
Men för den nyfikne nörden är internet fantastiskt. Som igår när jag slökollade på något avsnitt av Californication (för övrigt en svårbedömd serie, då den till hälften går ut på att visa nakna damer, medan andra hälften är riktigt trevlig, bl a med en skön far-dotter-relation) och blev förbannad på att översättaren hade översatt Los Angeles-stadsdelen Venice till Venedig. Doh. Hursomhelst blev jag nyfiken, är det något särskilt med Venice, vad är det för typ av kvarter, så jag tog en googling. Sedan kollade jag upp stället på Maps och åkte runt lite i området med Street View. När jag ändå höll på så tog jag en tur längs Mulholland Drive, bara för att jag råkade se den. Verkar fint, där i Kalifornien.
Ikväll spelade Arsenal bedrövligt mot Dinamo Zagreb på bortaplan och då började jag ju fundera hur läget egentligen är i Kroatiens huvudstad. Googling. Wikitravel. Streetview. Bildsökning. Verkar vara kanon i Zagreb. Och än viktigare så är det ofarligt! Man kan åka Wien – Zagreb på sex timmar med tåg.
Mario Fajt via Compfight
Tänk vad jobbigt det hade varit att få denna mängd information 1989. Idag kan man lite lyxigt avstå från en del, t ex video, som alltid är belamrad med annonser.
Det fanns inget nytt från Syrien ikväll (SVT har ju släppt Samir Abu Eid). Istället fick vi se att man i Argentina börjar flå lamm när de fortfarande lever och skickar prima vara till europeiska modehus med etisk profil. Att hälften av barnen inte är trygga med att duscha efter gympan (men någonstans hade politikerna gått med på att installera bås). Att modebranschen inte vill anlita Agnes för att hon med sin undervikts-BMI är för tjock.
Det är nog dags att lägga om mediekonsumtionsvanorna.
Jag är djupt imponerad av de vanliga människor som orkar sätta emot alla nätidioter.
Allt fler tycks förlora all skam i kroppen när de formulerar sig. Det är inte längre förbehållet anonyma nätforum. Idiotin sprider sig på Facebook, vuxna människor ställer upp med namn och foto och beter sig som idioter. Varför?
Börjat så sakteliga klaga på majplågan, som varken är pollen eller ruttet gräs, utan den årliga arbetstoppen. Hjärnan försöker gnugga på med komplexa analyser, käkarna är mer spända än vanligt och någonstans där, bara några veckor bort väntar friheten, men det hjälper inte. Som en liten avslappningsövning tänkte jag fundera på vilken månad som är bäst och vilken som är sämst:
Efter decemberöverenskommelsen skrev jag att Anna Kinberg Batra därmed stod upp för Reinfeldts vädjan till svenska folket att öppna era hjärtan. Såg inte programmet “Partiledaren” ikväll, men förstår av tidningarna att hon pressades i denna fråga och kunde inte lämna ett rakt svar.
Vilket är förståeligt, ty det äro uppror bland gammelmoderater på högerkanten och på sina håll har man hållit distriktsomröstningar för att förkasta överenskommelsen.
Att inte fullt ut ta ställning för “öppna era hjärtan” kan också betraktas som en vag flirt med Sverigedemokraterna.
Men samtidigt har hon försvarat decemberöverenskommelsen, vilket möjligen är en flört med alla de som inte vill ge makt åt Sverigedemokraterna, men som också är ett slag på käften på såväl gammelmoderater som sverigedemokrater.
Det är en balansgång mellan ett eller annat nonsens i toppolitiken. Därmed kan vi redan nu utropa Kinberg Batra till Sveriges nästa statsminister.
Antingen blir man större än den rödgröna röran och låter decemberöverenskommelsen plåga socialdemokrater att trycka på avstår-knappen på voteringar.
Eller så välkomnas Sverigedemokraterna in i alliansvärmen med en video liknande den som Ebba Busch Thor fick häromdagen. Jag tror att det är möjligt med nuvarande laguppställning i Alliansen. Får Jan Björklund foten och ersätts av Cecilia Malmström eller Birgitta Ohlsson blir det inget av det hela.
